Tidsuppfattning

Femåringen lämnades ensam i en kvart när jag skulle hämta storebroren. När vi kom hem sa han: - Jaha. Där är ni. Jag trodde att ni hade somnat eller blivit döda.

200 knyck och fotbollsoraklet från Malmberget

Den här veckan har gått i 200 knyck. Bra och mindre bra. Heaven and hell. Det har varit bokklubb och kompismiddag och läkarbesök och pianoackompanjemang och barn och skjutsning och grillning och åkning i backen och hej vad det går. Trevligt och utmattande.

Så här på en småmulen söndag kan man skicka ut alla manliga familjemedlemmar i pulkabacken medan man själv "bara ska koka lite kaffe" (låta det ta ungefär en halvtimme) och läsa artiklar av Erik Niva. Niva, detta malmbergska sportorakel som med sprakande formuleringar kan röra och engagera med ord. Nu senast har jag läst hans beskrivning av fotbollen i Sydamerika och om hur supporterklubbarna har skaffat sig större makt än klubbägarna. Den finns att läsa här.

Hur man räddar en torsdag när allt hopp verkar vara ute.

Samtal vid lunchbordet:
Kollegan Jörgen - Bla, bla, bla som katederundervisning och bla bla bla...
Kollektiv inandning av chock av resten av kollegiet. Jag stelnar till, vänder mig om och skriker:
- Rektorn! Jörgen svärde! Han sa katederundervisning!

Ibland kan bara galghumorn rädda en torsdag.

100%

I dag var dagen. Uppdraget slutfört. Spelet till 100% utspelat. 5 miljarder i sparade pengar. Det är stort.

Pavlovs hundar och mina pojkar

Jag sitter och laddar inför jobbcomebacken i morgon. Efter en veckas lov och en dags föräldraledigt är det dags för mellanakten: veckorna mellan ett och ett annat lov. Mina tisdagar och onsdagar är så uppbyggda att de motsvarar den sjunde kretsen i Dantes helvetestratt. Det är tufft, med andra ord. Torsdag och fredag är däremot trevliga, vilket kan behövas inför den stundande bokklubbsträffen.

Mina barn säger mamma tills jag tror att de driver med mig. För att illustrera för dem hur frustrerande jag kan tycka att det är ibland sitter jag nu och spelar munspel för dem. De vet inte vart de ska ta vägen. De håller på att bli tokiga. Moahahahaha. Jag tror att poängen gick fram. Nu tror jag att jag ska spela munspel för dem varenda gång de säger mamma. Pavlovs hundar - klocka - mat. Mina pojkar - mamma - munspel. Betingelser i dess renaste form.

En vacker dag blir ingenting som man har tänkt sig.

Jag sitter och spotifyar och hamnar mitt i Lars Winnerbäck. "En vacker dag blir ingenting som man har tänkt sig." Det är ganska lysande.

Magikerna - men var är whiskyn?

Magikerna, beskriven av  George R.R. Martin, författaren bakom Game of Thrones, som att "Magikerna förhåller sig till Harry Potter som ett glas irländsk whisky förhåller sig till en kopp svagt te." Inte lätt att hålla nere förväntingarna en sådan gång. Nu när boken är utläst undrar jag ändå var whiskyn är. Mer om detta i Bokgalleriet.

Annars då? Tja. Vi njuter av fredagen efter en dag på Teknikens Hus. Med en morfar på plats blir det inte tresiffriga gånger barnen säger "mamma" utan nu ropas det "morfar" istället. Vi hade kunnat kalla stället Lillpite, eftersom tre fjärdedelar utgjordes av pitebor. Nåja. Sämre kan man ha det än att trängas med schLugt foLk.