Nästa!

Och där trillade storebroren också dit. Nej men god konvalescens då.

Varsågod, nästa.

Nu är lilleman sjuk. Nästan 40 i temp och begynnande hosta så jag blir hemma för VAB i morgon. Själv har jag min första feberfria dag men förkylningen behåller sitt fasta grepp om min kropp och bäddar in huvudet i ett susande ludd.

Det kan kanske vara läge att påminna sig om hur kroppen mår någon eller några dagar efter det att febern släppt, så att man inte åker iväg med barnen till förskolan så snart de är feberfria. Deras (barnens) arbetsdagar är inte att leka med.

Jag förstår inte...

...att det görs så många filmer som handlar om sport och en hund. En hund som ska spela baseball, basket, pingis... Obegripligt. Ännu mer obegripligt är att det har visats inte mindre än två sådana filmer idag. När jag är sjuk. Det är mycket, mycket synd om mig. Fortfarande.

...att min man såg en hel romantisk komedi med mig denna kväll. The ugly truth levererade fult språk, mycket buskis, dråpliga situationer innehållande en vibrerande trosa, en snedkäftad skotte och en rådjursögd blondin. Sade jag att han såg hela filmen? Jag ljög. Han gick iväg när det var kvar cirka två minuter. Vilken typ av människa gör så? Man måste se hela filmen. Annars är man... en man.

...att febern inte ger sig. Tempen ligger för närvarande cementerad på 38,2 oavsett om vi talar morgon- eller kvällstemp. Ska det vara så? Sa jag att det är mycket, mycket synd om mig? Vi är bortbjudna på en middag som vi sett fram emot och jag vet inte hur värdinnan ställer sig till att ta emot en snorig och vattenögd gäst (och då menar jag inte maken).

...varför det inte finns choklad i det här huset. Allt skulle kännas betydligt bättre med lite choklad, eftersom det är lite synd om mig.

Tänk om...

Det här är en sådan vacker bok! Jag säger inte det för att det i första versraden står att läsa om en palt (pitebo som jag är), utan för att berättelsen om en förälders kärlek till sitt barn aldrig har presenterats på ett mer passande vis.

Bilderna är helt fantasiska och texten får underläppen att darra, både på mig och på min sexåring. Nyvunna kollegan från Frankrike påbörjade genast en översättning så att hon skulle kunna läsa den för sin systerson när hon reste hem. Så bra är den. Om du behöver en doppresent, en födelsedagspresent eller bara en riktigt, riktigt skön godnattbok så är det den här du ska se till att införskaffa.

Tänk om... jag var en harmamma, en spindelmamma eller en skräcködlemamma (hmm, det händer ju också kanske i bland) - vad skulle jag skydda mitt barn från då? Vad skulle vi göra på dagarna och vad skulle vi äta?


Tänk om jag var hare och du min lilla palt
Jag skulle ge dig kärlek och vara med dig ÖVERALLT
Vi skulle skutta över skogar, åkrar, ängar
hoppa högt och göra djärva, tvära sängar
Vi skulle busa i månens bleka sken
och sniffa nattens dofter ur sommarvarm syrén
Vi skulle snatta sallad ur en öde köksträdgård
och sova under motorhuven i en rostig gammal Volvo
jag skulle skydda dig mot räv oc hög och hund
och inte gå ifrån dig en endaste sekund

eller

Tänk om JAG var liten och tänk om DU var stor
Och vi satt här tillsammans i huset där vi bor
Du hade städat hela kvällen och lagat fiskgratäng
Jag hade spelat tevespel och hoppat i din säng
Du fick borsta mina tänder och ta på mig min pyjamas
Jag ville vara nära dig så att vi kunde kramas
Sen öläste du en saga i lugn och ro för mig
Och för alla mina nallar som lyssnade på dig
Ja, tänk om du var jag och tänk om jag var du
Du skulle viska i mitt öra: - Det är dags att somna nu

Utgiven av Rabén och Sjögren.

Ja si sa'n...

...åsså sa'n et na mäir den dan.

Feber, men inte så hög. Tillräckligt för att inte gå på jobbet. Frågan är om det inte hade varit lugnare på jobbet. I stället för 90 elever att möta har jag brottats med en treåring vars envishet är värdig en gammelget. Jag har försökt förklara att jag är sjuk och vill vila, men han förstod det som "okej, vi brottas tills du stupar".

Just nu funderar jag över om det är bättre att ligga här och ha feber eller om man ska käka tabletter för att hålla febern nere. Blir jag frisk snabbare och febern får bränna ut det onda? Eller spelar det ingen roll?

Det är hur som helst ganska synd om mig. Jättesynd faktiskt.

Snorsångare

Jag sitter och funderar över det här med smörsångare. Oromantisk och pragmatisk som jag är tänker jag hellre, och roas av, snorsångare. Så otroligt mycket roligare.

När du är riktigt, riktigt snorig inte bara sänks din röst en halv oktav, utan du får också en intressant klang både på stämbanden och i bihålan. Jag blir lite som Phoebe i Vänner när hon tycker att hon sjunger bäst när hon är förkyld. Min heshet får mig att gå lägre, sjunga snyggare falsett och få en härlig knarr där emellan.

Undrar hur lukrativt det skulle vara att kränga skivor med snorsång. Om man sätter en älg på omslaget kanske den skulle sälja riktigt bra på Jokkmokks marknad till exempel. Låtar som skulle återfinnas på listan:
Only snor
A whiter shade of snor
What a wonderful snor
...

Just nu önskar jag mig hög feber

Jag önskar att jag fick riktigt hög feber. En ordentlig genombrännare med frossbrytningar och bultande ögonglober. Nu sitter jag med nå fjes, 37,9, rethosta och olust i kroppen. Det är ingenting att stanna hemma från jobbet för. Man blir ju aldrig frisk om man aldrig blir ordentligt sjuk!

Vissa av mina symptom, bland annat tröttheten, kan också bero på baksmällan som drabbade mig efter det att vi vinkat av fransoserna på flygplatsen. Vi klarade det. Det var en uppgift jämförbar med en intervallträning på Vallsberget, men vi klarade det.