Jag hamnade på youtube. Igen. Jag snubblade över det här: en grupp ungerska skuggdansare som under några minuter berättar en sådan rörande historia. Det kan hända att det måste rulla någon reklam innan du kan titta på det, men det är väl värt väntan. Klicka bara här.
Sedan har jag ju läst också. En hel del. Jag har bara inte skrivit om det ännu. Huvudet är fullt och tankarna är osorterade. Det är ungefär som när man har plockat lingon en hel dag. När man blundar ser man... lingon. När jag blundar ser jag... nationella prov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar