Lästs och felsagts

Jag har läst Bokcirkelns bekännelser av Elizabeth Noble och den finns omskriven här. Igenkänning och ändå inte i en bok som har sina sidor. (Okej, sådana skämt hörde kanske hemma på 1990-talet. Förlåt.) Två frågor man kan diskutera efter att ha läst den här boken är 1. om kvinnor förförs från huvudet och neråt, och 2. om det är så som en av de yngre karaktärerna säger, att man, när man är på fest, bör gå på toaletten för att känna efter hur onykter man är. Att det är när man sitter på en kall toalettring som man kan ställa sig frågan om man ska dricka mer eller om man ska gå hem med den där rugbyspelaren. Just den här frågan kanske inte höjer igenkänningsfaktorn, men det var riktigt roligt beskrivet.

Sjuåringen har fått köpa ett datorspel för sina julklappspengar. Det kostade 250 kr och vi pratade i dag om hur mycket pengar det är. Vi beställde pizza till middag och vi berättade att två sådana här måltider kostar lika mycket som ett datorspel. Vi talade också om att det finns många fördelar med att laga sin egen mat och inte köpa färdig, vilket han genast förstod och föreslog att vi skulle äta pizza i morgon också - men hemmagjord.

Spelet i fråga är Pirates of the Caribbean, där Jack Sparrow är en av huvudkaraktärerna. Naturligtvis blev hans namn i treåringens mun Nackspärren. Sjuåringen håller på att förgås av hur fel hans lillebror uttalar namnet, så senare blev hans namn Jackspärr. Det tar sig nog, så småningom. Gott slut, gott folk!

Hämsko

Jag lägger en märklig läsupplevelse bakom mig. Boken heter Afrodites klinik för motvilliga älskande och handlar i korta drag om författaren Rebecca som vunnit fina priser för sin förmåga att skildra kärleken i alla dess olika skepnader. Efter ett uppbrott från en destruktiv relation bestämmer hon sig för att hon inte tror på kärleken och går ut i media med att innehållet i de prisade böckerna bara är förljuget trams.

Berättarperspektivet blir ett annat och kablam: möt Afrodite, en kärleksgudinna på dekis, som riskerar att tvångsförflyttas från Olympen eftersom antalet skilsmässor ökar lavinartat nere på jorden. För att inte Hera, Athena och Harmonia ska kunna kicka ut henne bestämmer hon sig för att ta tag i kärleksproblematiken en gång för alla. Till sin hjälp har hon sin (oäkta?) osnutne son Eros som till en början mer stjälper än hjälper hennes sak.

Är det roligt? Ja, bitvis, men också lite sorgligt. Är det bra? Jag tror det, men kanske hade jag väntat mig mer kärleksroman än långa resonemang utifrån 1: en medelålders och något cynisk kvinnas lätt uppgivna synvinkel, och 2: höggudinnornas mångtusenåriga erfarenhet där bland annat Platons idélära diskuteras. De litterära referenserna är många och så även passningarna till den grekiska mytologin. Går det här hem om du inte har läst Litteraturvetenskap A och B? Boken känns uppfriskande för mig i alla fall och sista meningen i boken lämnar mig med ett leende. Det är Eros som konstaterar att "människor - man måste skratta".

Den må vara lättsmält, men ungefär i mitten av boken dök ett ord upp som jag inte sett på länge. Hämsko! Otippat, eller hur. Broms, hinder, hämning lyder synonymerna till ordet och de är alla välrepresenterade i boken när det gäller hur svårt kärleken har att överleva i det moderna samhället och den diskussionen kommer antagligen att vara aktuell en lång tid framöver?

Reklam, hur fungerar det?

Jag gratulerar en kompis på Facebook till hennes baby och nästa gång jag loggar in kantas min skärm av reklam för babygrejer och graviditetstest.

Jag gör sökningar på nätet på flygturer från Skellefteå och Luleå flygplats och när jag sedan loggar in på min hotmail, som jag aldrig har angett vid sökningarna, kantas min mail av reklam för passande hotell att bo på, på de orter som jag tidigare gjort sökningar på.

När jag läser Aftonbladet på nätet kommer det upp reklamrutor som talar om vilka stora event som väntar i närmaste stad. Den känner uppenbarligen av var i landet jag befinner mig och ger mig anpassad reklam därefter.

Scenen i Minority report gör sig plågsamt påmind. Där går Cruise omkring i staden och chippet i hans kropp läses av av stora reklampelare som anpassar reklamen till honom. Snart är vi där, eller?

Köttfärsens dag?

I dag blev det köttfärsens dag i det här huset. Fjortontalet matlådor är gjorda och infrusna, innehållande köttfärsbiffar och potatis, samt lasagne.

Treåringen vinkade in svärmor och svärfar när de kom gångande efter sin promenad:
-Kom så får ni titta på Hanna! (moster)
Det är stort och speciellt att ha henne hemma.

Sjuåringen har äntligen, äntligen fått träffa en kompis. All övrig tid ägnas åt att åka på skidorna han fick i julklapp och sedan att gnälla lite över hur tråkigt han har.

God dödssynd på er.

God Jul!

Det står just nu alldeles förunderligt och märkligt klart för mig varför frosseri anses vara en dödssynd. Matintaget får mig att resonera som en alkoholist. "Jag kan sluta när jag vill. Å, en chokladpralin... Jag tar bara en. Alla andra gör det ju. Och det är ju bara en. Sedan ska jag inte ta någon mer. Fast om jag nu har ätit en kan jag lika gärna ta en till. Då behöver jag inte ta någon i morgon. Förresten är det nog lika bra att jag äter upp alla, för om de tar slut kan jag inte äta mer och jag hjälper både mig själv och andra om det inte finns någon choklad kvar hemma..."

Mitt fel. Igen.

Min treåring ville ha finskjorta redan från morgonen. En halvtimme senare har han doppat slipsen i fil och flingor och han blänger på mig med orden: - Det här är ditt fel!

Mmm, en fröjdefull jul, alltså.

I går när vi gick på stan kom en man cyklande med mössan långt neddragen och halsduken uppdragen över näsan, eftersom det var så bitande kallt ute. Treåringen pekar med hela armen och utbrister:
- Åh! Kolla mamma, en ninjago!

Jullovet är här, men jag har ungefär fyra och ett halvt kilo rättning med mig hem. Det är direkt märkbart, inte bara på lönen, när man är sjuk i tio dagar. Det är bara att bryta ihop och gå vidare, men inte förren om några dagar. Först måste ledigheten få sätta sig lite.

Laxgolf

I dag har det lekts på min arbetsplats och det är en fröjd att se eleverna springa omkring som skållade troll och samarbeta kring uppgifter som varierar mellan att vara riktigt fyndiga till att vara halvt olagliga. En elev har ätit 150 gram smör, en annan har gått 15 meter på händer, en tredje har jonglerat sig till ett MVG till de mycket påverkansbara domarna.

Den i särklass roligaste tävlingsgrenen jag såg i dag gick ut på att en elev låg på rygg på golvet med en mandarin på plutande läppar. En annan elev stod i golfposition och skulle slå en sving - med en jättestor och jätteverklig lax. Laxen var inte fryst, utan sladdrade i händerna på slagmannen och sedan fick de poäng beroende på hur långt de kunde få iväg mandarinen.

Sedan blev det massiv rättning i oerhört trevligt sällskap innan eftermiddagen var över och det blev dags att hämta systeryster. Nu är treåringen gruvligt besviken över att hon inte ska bo hos oss. Han vill ju det så att han får träffa henne jämt och jämt. Det vill vi allihop och det lär bli en tidig avfärd i morgon.