Jag och Lars har målat golven nu och undrar om det inte är lite konstigt att munnen inte är en del av kroppen.

Golven i hallen och köket är målade och klara nu. Jag och Lars gjorde det denna varma sommarkväll till björkars sus och ladusvalornas tvära dykningar. Sanningen att säga var det mest jag som målade. Lars (Winnerbäck) sjöng vackert på Spotify men var ovärderlig som hjälp.

När måla-golven-projektet drogs igång hävdade yr.no att det skulle vara mulet och inte så varmt den här veckan. Med andra ord kanonväder för målning. I stället blev det kanonväder för att ligga och flyta i byns vackra sjö men oerhört värdelösa förutsättningar för att måla. Färgen har inte visat sig från sin bästa sida uppförandemässigt, men nu ligger den där utsmetad.

Jag har fått punga ut med 1400 spänn i dag för att få en trasig tand. Där och då var det värt varenda krona. Det är det nog värt fortfarande för att få slippa det vassa och iliga, men VISST ÄR DET KONSTIGT ATT MUNNEN INTE ÄR EN DEL AV KROPPEN? Läkare som läkare? Tydligen inte. Det är också konstigt att ögonen inte är en del av kroppen. Ser du dåligt så är det synd för dig. Om du däremot hör dåligt är det bättre?

Jag snubblade över Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst och kan inte lägga den ifrån mig. Jag tänker på hennes efternamn och känner ofta under läsningen hur hon just skär med sina ord. Hon är brutal och känslig, impulsiv och eftertänksam. Vissa texter känner jag igen från krönikorna publicerade i tidningen Mama, men de är väl värda att läsa igen.

Nu övernattning hos mor och far medan färgen där hemma ligger och härdar till sig och luktar skit. Ju mer det luktar desto bättre sitter den sedan? Jag har bara fått för mig att miljövänlig färg är bra om du spiller ut den i naturen. På väggar och golv har den ingenting att göra.

Om det är någon dag man ska äta på stan så är det en vardag

Min man fyller år i dag, men han är bortavarande. Jag och grabbarna åkte till stan för att inhandla en present och deras förslag var: en leksaksgrävskopa, ett plastsvärd som sprutar vatten, arbetshandskar, en huggkrok, en flytväst, nya skor och säkert någonting annat som jag har glömt. Det blev inget av det ovan nämnda. Jag kan inte säga vad vi köpte, i händelse av att maken faktiskt skulle läsa det här, men jag kan tala om att sexåringen vill ha en sjättedel av presenten. Jag har sagt åt honom att han får fråga snällt och då kanske han kan få det.

Det blev sedan lunch på stan med min pappa, alltså barnens morfar. Barnens morfar får aldrig kallas pappa av mig. Då blir det kris. Jobbigt. För att hoppa friskt mellan samtalsämnen så vill jag bara ha sagt att jag hellre äter på stan en vardag än en helg.

Barnens morfar har också ett adamsäpple som vi talar om väldigt mycket nu för tiden. Inte för att det är större eller på andra sätt mer anmärkningsvärt än andra adamsäpplen, utan för att treåringen har hakat upp sig på vilka som kommer att få, eller som har, eller vilka som inte kommer att få ett eget adamsäpple.

Sedan blev det kaffe hos morfarn som inte får kallas pappa och sedan bad i två olika sjöar, dock nu utan morfar. Noteras kan också att man vet att man bor på landet när kor springer omkring och till och med står på ett villakvarter. 50 kossor rymde i dag och var minst sagt ovilliga att återse sitt hem.

Fotbollsmatch med en drös söta sex- och sjuåringar som slutade med dubbel förlust. Lika glad var min sexåring för det. Han sprang, sin vana trogen, på kanten och vinkade stort till alla han kände och var oerhört söt i sina matchkläder.

Översovning hos mormodern, som hela tiden får höra av treåringen, att så där gör inte morfar. Otacksamt, ditt namn är mitt barn. Medan den morfarolike mormodern nattade mina barn åkte jag hem för att måla färdigt det jag lämnade halvt tårögd i går. I går kändes allt jättetungt och fult. I dag ser det fantastiskt ut och jag är inte lika trött i kroppen. Konstigt det där. Skönt är det i alla fall att nära och kära går upp i brygga för att hjälpa till och underlätta när det som bäst behövs. Jag fick också veta i dag att det har löst sig med barnavårdande under tiden jag, systeryster och mamma åker till Italien.

Nu andas jag ut och tänker sova gott, ledabruten som jag är.

Tänk så enkelt om man slapp äta

Att slipa och måla golv själv, men inte ensam, tar den tid det tar. Till dags dato kan vi konstatera att ca 25 kvadrat golv har tagit 10 timmar att slipa, dammsuga, grunda, slipa igen (eftersom träfibrerna rest på sig så mycket då vi har slipat hela golvet trärent) och vaska. Detta är dock effektiv tid, där vi har haft barnvakt eller när barnen har tagit hand om varandra. Man hinner ingenting bara på en timme, men kan man hålla på tre timmar så har man t.ex. slipat de stora ytorna.

Om barnen och gudarna vill så målar jag första varvet i kväll och det beräknas ta ca 1½ timme. Jag har för mig att Arga snickaren förordar att man ska beräkna tidsåtgång och sedan utföra själva arbetet. Jag har alltid känt mig tvärsöver och blir därmed alltid förvånad över hur lång eller kort tid ett moment tar.

Tänk så enkelt allt vore om man slapp äta.

Vill du mig något så träffas vi där... (på facebook alltså)

Grundat. Hyfsat smärtfritt och snabbt dammtorrt. Största kruxet i dag var att få igång värmen i husvagnen. Nu sover båda barnen efter en händelserik dag: olika upptåg med mormorn och morfarn och sedan middag med byavänner.

Nu sitter jag och maken mitt emot varandra med var sin dator framför sig. Vill jag honom någonting så skickar jag kanske ett meddelande via Facebook? Det är så tyst och trivsamt i husvagnen = )

Att snyta pellets

Nästan hela golvet slipat. Munskydd är för amatörer, men nu snyter jag ut pellets.

Midsommarn är firad med glada vänner och barnen stupade trötta i säng. Den lille är helt impregnerad i myggstift men rackarns så effektivt det är. Han målade sig runt hela munnen med myggstiftet för att få mustasch, men medlet visade sig inte vara lika effektivt i det avseendet.

Nu måste vi tagga lite för att vara riktigt på hugget i morgon, när sista slipningen ska ske, städning ska göras och hela rasket ska grundas.

Glad midsommar!

Mål, målare, måltorka

De rådande väderprognoserna har gjort att varenda kotte har klippt gräset i dag. Vi hade riktigt trevligt på vår gård och gjorde gemensam sak i att snygga till lite. Det var, utan att överdriva, en djungel där ute.

På morgonen åkte vi i väg till den sista utposten: en färgaffär som vi misstänkte hade riktigt miljöfarlig färg som skulle passa bra till de golv vi ska måla. Vi har velat fram och tillbaka i våra funderingar; lägga nytt golv eller måla. Helt nytt golv är hiskeligt dyrt, eftersom det är kök och hall som ska stoppa för både vinterkängor och bobbybilar.

Målandet av golven höll vi också på att lägga på hyllan eftersom maken kommer att jobba på ett sådant vis att det inte finns någon tid. Varför är jag rädd för att göra det på egen hand? Själva slipningen var nog mitt största skräckmoment, men det kommer vi att klämma in på gemensam tid.

Målan då? Vi pratade med en målare som var... Ja, antingen var han fantastiskt trevlig eller så hade han, som maken trodde, startat midsommarfirandet lite i förväg. Jag tyckte att han var fantastiskt trevlig = ) Han tog udden av våra ängsligheter och fick det att låta precis lika lätt som jag hoppas att det ska bli. -- Du gör bara så här och så här.
- Men måste vi inte göra så här också?
- Nej, varför det? Se bara till att tänka på det här.
- Och det räcker.
- Absolut.

Sedan packade vi upp allt vi behövde på disken och den trevlige målaren gick bestämt tillbaka med hälften av grejerna igen. Sedan gick han bak på lagret och gav oss samma saker, fast gratis. Snorbilligt, som fjortisen skulle säga.

Det här blir nog enda gången jag önskar mig måltorka, med andra ord. I helgen smäller det.

Varför jag aldrig skulle platsa som Pavlovs hund

Pavlovs hundar måste ha varit ena riktiga genier som fattade det där med betingning. Jag har bränt mig i ugnen - igen. Det är nog sjuttiofjortonde gången jag gör det, men lika glatt kommer jag att fräsa handkött nästa gång jag ugnar någonting.

Det gick bra hos tandläkaren. Barnet har övat hela morgonen på att gapa sitt mest skrämmande gap och hade bestämt sig för att försöka skrämma tandsköterskan. Om hon blev vidare värst skrämd vet jag inte, men hon spelade med riktigt bra.

Midsommarhandlingen är avklarad och bilen är tankad. Allt är fixat och jag ser fram emot att inte behöva åka i väg någonstans för att fixa någonting. Det var det där med målarfärg då som ska räcka till 40 kvadratmeter golv, men det är en världslig sak. Midsommarhandlarna är nog mer ute efter jordgubbar än efter oljefärg.

Det ligger en nakenfis på mattan framför tv:n. Han har duschat och tvättat håret - allt utan gråt eller skrik. Jag har nog stora barn nu.