Vådan av att besöka en nystädad toalett

Vi har fantastiska lokalvårdare på mitt jobb. Förutom att de utför sitt jobb med den äran är de också otroligt trevliga. Jag önskar bara att de också var tvungna att bära namnskylt så att jag kan referera till dem utan att behöva säga "hon, den där lockiga blonda" eller "du vet hon som alltid ler och lyssnar på musik".

Deras städschema gör att de städar personaltoaletterna tio minuter innan vi har våra arbetsplatsträffar. Då inträffar följande: bråttom, bråttom biter jag tag i nyckelringsremmen för att snabbt dra ned det som rimligen bör dras ned och sedan kommer den obehagliga förnimmelsen, att toaletten är nystädad. Jag vet inte vad det är i det där medlet, men jag misstänker att det innehåller imponerande mängder bakteriedödande jox. Det där joxet fastnar på baksida lår och hur snabb man än är så hinner sittringen klistra sig fast mot huden och följer med halvvägs upp när man reser på sig.

Torsdagstankar i nobelprisklass.

Testing, testing, dag #134

Jag har en treåring som testar hela tiden. Han testar både mig och maken, men av någon anledning så testar han mig som en galning. Testar, testar, tjatar, tjatar, gnäller, gråter, testar, tjatar.

I dag satte jag mig vid pianot när han höll på som värst. Jag och sexåringen började sjunga alla barnvisor vi kunde och till slut tystnade tjatmonstret som stod vid sidan om. Jag trodde att han hade gett upp - vilket bara visar att jag inte känner min yngste son. Han stod i stället beväpnad med en liten lergök och försökte överrösta pianoplinket och skönsången. Han spände ögonen ilsket i mig och blåste hårt i göken så fort vi sjöng.

Förra gången han inte gav sig utan höll på, då bar jag in honom i barnrummet och sade att han fick vara i sitt eget rum om han skulle sparkas och skrika så där. När han kom ut ur rummet trodde jag att han skulle säga förlåt, eftersom han kom raka vägen fram till mig, men som jag misstog mig. Han höll händerna bakom ryggen och drog sedan snabbt fram en leksak från barnläkarväskan - sedan spände han ögonen i mig och gav mig hårdhänt en spruta.

Han är rätt rolig, den lille, på ett otroligt påfrestande och ibland irriterande sätt. Då är det skönt med Facebook, där alla föräldrar med en treåring hemma, beskriver exakt samma vardag. Det hjälper att veta att man inte är ensam = )

Giv mig styrka och läslust (i maj?)

Gud, ge mig kraft att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod till att förändra de saker jag kan
och visdom nog
att förstå skillnaden mellan de två.

kraft - behövs alltid
acceptera det jag inte kan förändra - ooo, så nödvändigt just nu i skolreformstider
mod - nåja
visdom - hallå, allå, llå, lå, åå (*ekar tomt*)

Läslust, var är du? Tog du illa vid dig när jag försakade dig för alla elevarbeten? Sitt och sura då, ungefär till i slutet av maj, för det finns inte en chans i Skottland att vi kommer att återse varandra förrän då.

Krumelurpillerlangare sökes!

Sexåringen började dagen klockan tio över sex med att berätta en Bellmanhistoria som innehöll ordet "röv". Det var inte så viktigt vad den humoristiska poängen gick ut på, utan det var mest spännande att säga "röv".

Han går omkring och sjunger nidvisor om SAIK. "Lär dig krypa, lär dig gå. Lär dig hata Skellefteå."

I förrgår var första gången han inte gav mig en puss och en kram när jag lämnade honom på fritids.

Krumelurpiller önskas köpa. Det här går alldeles för snabbt.

Ont krut... smäller högt

Jag älskar när vissa saker inte blir som man har tänkt sig. I dag blev det en högtidsstund att samla ihop returpapper, plåtburkar, petflaskor och glasburkar för att lämna dem i respektive container. Barnen utförde uppgiften med frenesi och de var dödströtta, eftersom de åkte på var sin kick-board hela vägen dit och hem.

Annars har dagen bjudit på sköna ting:
~ ett stycke biljett till Frankike betald.
~ en kollega gräddade en våffla. Låter kanske inte så extravagant, men med tanke på att enda sättet för honom att hitta till diskbänken är om någon skriver ned de exakta koordinaterna och sedan skickar dem till hans telefon, så var det veckans höjdare.
~ en pratig klass som satt andäktigt tysta.
~ en helgalen klass som har en topptia i underhållningsvärde. O, vad jag kommer att sakna dem.
~ När jag bad en klass avsluta uttrycket "ont krut..." svarade en elev undrande: "Smäller högt?"

Mormor och morfar

Treåringen har skapat i dag.

"Vad har du ritat?" frågade jag.

"Det är mormor och morfar.
De har jättelånga armar och
båda har skägg."

Äckelvarning på ilsken treåring

Treåringen är underhållande arg över att han inte kan surfa på riktigt på sin filt. Jag har svårt att stötta honom i problemlösandet.

Han är superförkyld och har en, ja, helveteshosta skulle jag vilja drista mig till att påstå. Värst är det på natten och när JAG inte får sova blir jag knäpp.

Sedan är han superirriterad också. Det skulle kunna bero på förkylningen, men jag kan väl konstatera att det lilla barnet i fråga har visat vissa tendenser på humöryttringar utan att en förkylning har annekterat hans kropp.

Inte för att det märks i texten, men jag precis tvungen att gå ifrån för att torka bort en två decimeter lång snorsträng som hängde ut ur hans näpna lilla näsa.