Jag heter inte Miriam, av Majgull Axelsson

En kvinna uppvaktas på sin 85-årsdag och läser kortet som är fäst vid paketet. "Grattis på födelsedagen Miriam" står det. När hon öppnar munnen och talar till sin son, svärdotter och dotterdotter är det inte ett tack som yttras, utan: - Jag heter inte Miriam.

Dramaturgiskt skulle jag vilja påstå att det inte kan bli mycket bättre. Jag vill genast läsa resten och jag får ståpäls på armarna när jag tänker på hur mycket just den repliken peppade mig att läsa resten av boken.

Boken är fantastisk. Brännande aktuell, plågsamt påträngande, hudnära med starka och ingående beskrivningar och mycket, mycket välskriven. Jag vill bre på lite extra, eftersom jag sedan måste erkänna att de sista trettio sidorna inte riktigt håller samma klass som resten av boken. Det är något med, ja, dramaturgin igen, som inte gör't för mig. Sista meningen är lysande och helhetsintrycket höjs igen. Lite berg-och-dalbana med andra ord, men allt som allt en av årets absoluta läshöjdare. Snart mer i Bokgalleriet.

Fantastiskt!

Kolla här!

Tja... Nej.

Sexåringen: - Mamma, känner du någon som har varit på en riktig hockeymatch...
(-Ja, hinner jag tänka, men så kommer fortsättningen.)
-...och så har det börjat brinna så att alla måste gå ut? 
Få se då, det var den där gången när.. Nej

Röstat rätt?

Jag har röstat i dag. Jag vet inte om jag har röstat på rätt parti, men jag vet att jag inte har röstat på fel i alla fall.

Sexåring i storform

Okej, det här är vad vi har hunnit med i kommentarer i  dag. Pojken, sex och ett halvt år gammal - som vet vad intuition betyder och som läser, skrattar och förstår allt helt plötsligt, säger:
- Mamma, har i morgon hänt?
- Nej.
- Okej. I övergår då...
- Menar du i förrgår?
- Precis. Då lånade vi böcker på skolan.
- På bokbussen?
- Ja. Vi ska få göra det nästa vecka. Eller nästa år, det var nåt utav det.

Okej.

På stan under inhandling av nya gympaskor. Den mycket trevliga personalen mäter fötter och småpratar:
- Jag har precis packat upp de här i går. Eller om det var i förrgår.
- Ja, titta inte på mig, säger Isak. Jag jobbar inte här, så jag vet inte.

Alltså. Inse dina begränsningar kvinna!

Mammamatch mot pojkar 03/04 i går.

Muskelvärk från både väntade och oväntade regioner i dag.

- Mamma, du svettas, löd en kommentar.

Tävlingsandan väcks och jag vill fräsa: - Jamen jag springer mer än andnöden kräver!
Jag fräser inte. Jag flämtar.

Vi förlorar med 2 mål mot 3 men skyller på domaren.

Jag jobbar med fint folk och Bosse Parnevik har sammanfattat typ allt...

Teknikpojkarna gör valanalyser:
- Men alltså, hur kan nån jvel ens rösta på Sverigedemokraterna?
- Precis, alla är ju idioter! De borde inte ens få rösta!
- Jamen, det är väl det som är demokrati, att till och med idioterna har rösträtt.

Min slutsats: det kommer att bli fint folk av de här grabbarna, oavsett om de har läst Röda rummet eller lärt sig ta ut satsdelar. 

En dikt av Bosse Parnevik på det: