Det var länge sedan jag blev generad. Idag rodnade jag. På jobbet. Jag vet inte när det hände senast. Varken på jobbet eller någon annan stans. Så jobbigt det är! Jag kände ju själv hur jag flackade med blicken och sa "Äsch, inte var väl det någonting speciellt."
Jag har oerhört svårt att ta beröm men blir samtidigt jätteglad när jag får det. Märkligt. Vuxna människan.
2 kommentarer:
Kom ihåg hur du brukar säga till barnen: Oj så duktig du är!
Att lära sig ta komplimanger är en konst, vilken jag inte ännu lärt mig... antingen förklarar man bort det, hittar en ursäkt till varför man var bra "jamen det var ju bara som det föll sig..." eller så undrar man lite misstänksamt om det var nån form av ironi...
Precis! Varför är det så? Egentligen är det ju bara att säga "Tack, det var snällt. Så glad jag blir."
Vi ses imorgon förresten! Det var länge sedan jag var med, så nu längtar jag.
Skicka en kommentar