"Mamma, du kommer hem en speciell tid varje dag" konstaterade fyraåringen igår när jag kom hem från jobbet. Med det menade han att jag inte kom hem samma tid varje dag, utan olika tider från dag till dag.
Och det är en speciell tid. Nu. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag vill verkligen inte vakna upp en dag och känna att "dagarna som gick - var det livet?" Sedan jag fick barn har jag nästan hela tiden känslan av att bästa tiden är nu. Vissa ögonblick vill man bara frysa och hoppas att man kommer ihåg för alltid. Det gör jag naturligtvis inte, men samtidigt kan man bära med sig allt det där som känns bra och utan att komma ihåg detaljerna ha kvar känslan att allt är just - bra. Då blir det nog lättare att ta sig igenom det som känns mindre bra.
Trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar