Oj så duktig du är!
Jag vet inte hur många gånger vi säger det varje dag, jag och maken, till barnen. Det har medfört att lillebror, ett år och två månader lyser upp varje gång och lägger sina händer mot sina egna kinder. Först förstod jag inte varför han gjorde det, men sedan slog det mig. Varje gång jag berömmer honom lägger jag handen mot hans kind och stryker på honom och nu gör han det själv. När han klarar att lägga rätt kloss i rätt hål i klosslådan (fyrkantiga, triangulära och runda) så får han beröm och sedan lägger jag - eller han själv - handen mot hans kind.
Vid kvällsbestyren lade jag fram tandborsten på bordet och sedan fick storebror äta mackan framför tv:n medan jag nattade lillebrorsan. När jag kom ner hade E precis ätit klart och han tittade glatt på tandborsten.
- Men mamma, har du gjort iordning den här?
- Ja, svarade jag.
- Men, vad du är duktig.
På något sätt känns det jätteskönt att han, fyra år gammal, kan berömma någon annan, hur små saker det än handlar om.
Sedan fortsatte det när vi lagt oss i sängen och hade läst kvällsboken.
- Jag älskar dig E, sa jag.
- Och jag älskar dig. Varje dag.
Det är skönt att avsluta dagarna på det sättet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar