Naturligtvis är det svårt att jämföra musik. Om man sätter t.ex. Malena Ernman jämte Agnes blir det som att jämföra äpplen och kärnfria vindruvor. Kärnfria vindruvor är visserligen trevligt och enkelt och hela frukten slinker ner. Äpplen däremot har en stor skrutt kvar som du måste spara och göra någonting åt. Jag ska inte bli alltför filosofisk och börja tala om att du antingen kan kasta skrutten eller plantera den, men the bottom line är att Malena Ernman ändå är lite mer att bita i än kärnfria Agnes.
Ända sedan jag var liten har musik som tilltalat mig gått stick i stäv med vad man "borde" tycka om. När andra lyssnade på NKTOB tyckte jag att Frank Sinatras duett med Bono i U2 var det mest fantastiska som framförts. Sett över tid så tycker jag nog att Sinatra/Bono står sig. Ernman kommer inte att vinna Schlagern och vi kommer inte att säga om 20 år att "Ändå, kommer ni ihåg Ernmans schlagerdänga 2009" men den kulturella skymning som hitills varit rådande i Melodifestivalen fick en liten gryning. Det är roligt också i sammanhanget att Ernman själv trodde att det hade blivit någonting fel i röstningen när det uppdagades att hon gått vidare, vilket hon berättar om i DN.
Nu är inte steget långt från Malena till att önska alla ett gott liv denna sköna söndag.
3 kommentarer:
Det, må jag då säga, var en klockren, filosofisk -men ändå logiskt, jämförelse.
Ha en skön, frostig söndag!
Både jag och min man kan nog också sälla oss till den skara som inte lyssnat på, för vår generation, typisk musik. Jag kan, hur mycket jag än tänker efter, inte nämna en enda NKOTB-låt vid namn, däremot har vi i musiksamlingen ett par Mark Knopfleralbum, Cornelis, Euskefeurat (på tal om finkultur) och jag skulle gärna skaffa något med Monica Z... men opera, däremot, nej... sen håller jag med dig. Melena E... vad-hon-nu-heter gav helt klart ett mer long-lasting intryck än den sockersöta Agnes.
Hela konceptet med Melodifestival är ju kulturell skymning så det skriker om det!
Skicka en kommentar