Youtube för nördmamman

Är djupt nere i ett stepp-träsk och vet inte om jag ska skämmas eller sträcka på ryggen när jag erkänner det. En bortglömd, men genial konstart.

Har precis sett följande filmer på Youtube:
steppduellen mellan Gregory Hines och Sammy Davies Jr;

Christopher Walken som dansar till Fatboy Slim;

Fred Astaire som dansar med en hatthängare...

The fun never ends = )

Youtube för smågrabbar

När en snart-sexåring och en tvåochetthalvtåring får bestämma klipp på youtube spelas följande upp:
- Manboy av Eric Saade
- Kom av Timotej
- Unstoppable av Ola
- Fire av Ola
- Manboy av Eric Saade
- Gummibjörn av ???
- Manboy av Eric Saade
- Fire av Ola
- Manboy av Eric Saade

Det är tvååringen som önskar Eric Saade och medan manboyen sjunger rockar lillgrabben loss och spelar luftgitarr. Snart-sexåringen älskar Fire från Camp Rock 2 och håller upp pek- och lillfinger medan han ropar "hårdrock!". En timme går snabbt när man har trevligt.

Så bra!

Jag såg "Elvis i glada Hudik" i går och var tvungen att hämta paketet med extra mjuka näsdukar för att inte ansiktet skulle rinna bort. Om du missade det går programmet att se på Svt Play (vilken fantastisk funktion detta är!). Dessutom spelades en hel del bra musik i programmet, bl.a. Kings of conveniences låt "Stay out of trouble" som enligt min snabba analys är en blandning mellan Simon & Garfunkel och en vilsen medlem av R.E.M. Om du inte har hört den måste du genast spotifya den. (Och ja, spotifya är ett verb, snart i en SAOL nära dig.)

Dorsinist

Få har fått mig att skratta det här året som Henrik Dorsin. Han gör det ena roligare än det andra. Jag är inte speciellt road av Roast (bruket av svenska språket och oförmågan att ta upp samtalsämnen som rör sig ovan midjehöjd är under all kritik) men kupletten han framför som svar på roastarnas försök till humor - det är min typ av humor. Den hittar du för övrigt här.

De politiska kupletterna har varit precis lika underhållande och det är ett snilledrag att anlita den här killen och låta honom sammanfatta det alla andra ändå tänker. Exempel hittar du här.

Det här är dock det roligaste av allt; en homage till Cornelis W. med låten "En gaffel kort". Om du kan din Cornelis, både text- och musikmässigt, torde det här vara oslagbart. Visst den är lite lång, speciellt introt, men den är värd att vänta på.

Skogens konung fattas mig

Jag smög iväg för att spela piano medan barnen såg tv och fick säkert tio minuter för mig själv innan det var dags att medla i ett samtal som höll på att övergå i gräl. Under den lilla spelstunden spelade jag obarmhärtigt falskt (det ostämda instrumentets fel) och fel (noternas fel!). Notpappret har hål för att kunna sättas in i en pärm, och eftersom jag hade andra noter under såg det ut som om det fanns en extra not - vilken jag spelade.

Då kom tanken: det här ska jag berätta för skogens konung (han heter så). Sedan kom den andra tanken: det ska jag inte alls det. För han har gått i pension. Förutom att vi pratat oerhört nördigt om sådana artister som få andra känner till har han försett mig med svaret på frågorna som inte ens google har kunnat erbjuda. Sedan har vi ett åtta år gammalt skämt också som handlar om mitt ostämda piano.

Konstigt. Och sorgligt.

Springlista

Det går härligt och lätt att springa när man har musik som taggar:
Måndagsbarn - Veronica Maggio
Någon gång måste du bli själv - Säkert!
Allt som var ditt - Säkert!
Så länge jag lever - Carola
Sarah - Mauro Scocco
Release me - Agnes, akustisk version
Kom igen Lena - Håkan Hellström
Halo - Beyoncé
Sixteen - Timo Räisänen
About you now - Timo
My life would suck without you - Kelly Clarkson
Already gone - Kelly
Sedan fick en massa annat, jag tror att jag har Björn Skifs "Vild och vacker" också, men har aldrig sprungit så långt ännu.

Sedan är det härligt att få äta på sig lite av det man har sprungit av sig när man blir bjuden på middag hos goda vänner i grannbyn. Nu går vi åter in i en tid som passerar så fort så fort. Måndag, fredag, söndag.

Femåringen har under dagen snappat upp att det visas fotboll, så nu ser vi spanska superkuppen inna det är dags för sängen. Det gläder ett mammahjärta att ha en son som bryr sig om det viktiga i livet.

Antecknar ni det här?

Det är något allvarligt fel på mig. Det kanske inte kommer som någon överraskning för andra, men för mig var det som att få en käftsmäll av en enarmad bandit.

Som en blixt från den regntunga himmel som hägrat över byn i dag blev jag drabbad av ett akut behov av en ny mobiltelefon. Jag tittade på nätet i 20 min., skickade iväg maken och så var den affären i hamn. Fortvaregjort.

Sedan överraskar jag mig själv igen med att sitta och göra passande låtlistor till Spotify premium som jag sedan ska njuta av i detta lilla underverk till telefon. Jag plockar och klickar, söker och hittar. Nu när jag går igenom listorna är det smörmusik som till och med Peter Jöback och Julio Iglesias skulle skämmas över att bli påkomna att lyssna till. Den förstnämnde finns till och med med.

Jag tycker inte om den utveckling min personlighet har tagit. Vem vet hur det här kan sluta.

Mamma mia, pappa pia

...hir vi gå agään, maj maj, hare hare christmas.

(Upprepas 514 ggr dagligen, såväl av fem- som tvååringen)

Rullande på Spotify

Just nu rullar Säkert! på Spotify hos mig. Ruggigt bra och med starka texter. Förutom den här så är det Allt som var ditt som griper tag. Är inte detta det bästa med Spotify så säg: att man har tillgång till allt, allt!

Det här vet du inte om
Men jag väntar på dig
Någon gång måste du bli själv
Och jag väntar på dig
Jag bidar tiden och det kommer ta tid
Jag har inte sagt något än
Men jag väntar, väntar

Du är inte så fin
Men det är nåt med dig
Som att komma hem
Första gången ja, du sa hej
Det är så logiskt alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu

Någon gång måste du bli själv
Någon gång måste du bli själv

Hon har ett falskt leende
Jag har sett det
Hur har du undgått det alla de här åren
Och jag har sett dina pupiller växer
När du är med mig
Du vet inte om det än
Det kommer att bli du och jag
Tillslut

Någon gång måste du bli själv
Någon gång måste du bli själv
Någon gång måste du bli själv

Vaknar sjungande

Mina barn sover till 06.30 respektive 06.50. Det är en sådan förbättring i jämförelse med 05.20 att jag vaknar med ett leende. Det känns som en lång sovmorgon att jag inte bryr mig om att resten av byn vaknar betydligt senare.

Båda mina barn har ett fantastiskt morgonhumör. De vaknar nämligen sjungande. Lilleman börjar skruva på sig vid 06.40 och ligger och hummar i sömnen. Hoppe-hoppe-hare går att urskönja mellan de sista sömntunga andetagen. Borta i storebrors säng hörs ljuden från en som redan är vaken. Han ligger och övar på Manboy och diverse barnprogramssignaturmelodier.

Rätt skön start på dagen.

Manboys

- Mamma. Ska vi hålla varandra i handen och sjunga "Manboy"?
Frågan ställdes av femåringen när vi klivit ur bilen mitt inne i stan för att gå att köpa joggingdojor av spiderman- och blixtensort. Jag kände mig inte jättetaggad att sjunga den melodi som redan blivit en landsplåga, men samtidigt, what the håken. Man lever bara en gång och snart är grabben så stor att han kommer att skämmas när vi går bredvid varandra på stan. Vi trallade på. Klockan var tjugo i sex, så det var knappt någon ute på stan i alla fall.

I bilen på väg hem säger tvååringen:
- Mamma. Inte gömma å sunga.
- Vad ska vi sjunga då?
- Määnbåsj.

Manboy, manboy, you can call me manboy.
I don't care I'll show you how to looove...

Barnasång och vuxenapplåd

Jag har hunnit glömma av att jag ju gått på lov. Känslan kom över mig i morse när lilleman vaknade alldeles för tidigt vid 05.20. Då slog det mig att det är en vecka kvar innan energin ska fokuseras på att genomföra ännu en arbetsvecka innan helg och vila.

Denna helg har dock inte bjudit på så mycket vila, utan det har varit fullt upp. Idag har barnkören sjungit och jag har ackompanjerat dem på pianot. De var otroligt söta och oerhört sångsugna. Då svänger det rejält och alla vuxna sitter tårögda och klappar hårt i händerna efteråt.

Nu ska femåringen på kalas och jag har hunnit med en promenad. Jag älskar när det är kallt på ett överkomligt vis ute och nu hettar kinderna lite efter de sylvassa snöflingornas peeling.

Tjing tjong, barnasång.

Det sade klick.

Ibland säger det klick. Idag blev det så i mötet med Sinne Eeg på Spotify. En skön röst från Danmark som rekommenderades av skogens konung på jobbet. Ja, fundera på den inte så svåra namngåtan... Det är skönt att ha en själsfrände i puttrande jazz som kan hjälpa till att göra nya upptäckter när det gäller icke-kommersiell musik. Nu blir det till att helgstäda till den här stämman.

God helg.

Innebandymage

Innebandymagen är igång efter en genomkörare i en liten sporthall med ettriga spelare. Skönt i kroppen - och i knoppen. Härligt. Någon försökte tappert hålla koll på ställningen, men jag menar som så, att jag kör lite golfräkning. Jag håller mer reda på om det går bra för mig, om mitt handicap förändras till det bättre eller till det sämre. Idag var det plus minus noll. Några mål, några tabbar.

Jag har precis blivit supersugen på att ha en liten julsångskväll. Ett piano, några sångsugna, några jullåtar, lite bluenotes, lite glögg, lite fnitter och mycket prat. Något för torsdagsgruppen eller? Ingen behöver höra oss...

Det går inte att ha roligt med barnen

Nu kommer jag inte ihåg exakt hur min väninna uttryckte sig idag, men jag skrattade gott, både åt hur roligt det lät och hur rätt hon hade. Kärnan i poängen var på ett ungefär att det inte går att ha roligt med barnen utan att det blir tråkigt.

Hur sant är inte det? Lördagen var en riktig höjdare med många roliga inslag både för oss och barnen, men nu när arvingarna väl är återbördade dell häjme så kommer det surt i efterhand. Gråt och skrik och jag och maken tittar på varandra som om den ene skulle förstå mer av vad som pågår än den andre. Det gör vi inte, varken jag eller han.

Jag spelade piano till långt in på natten mellan lördagen och söndagen. Det var så länge sedan jag kunde spela ostört en längre stund. Det blev nog närmare en och en halv timme och då avhandlade jag alla noter jag känner att jag fortfarande kan naggerscht neer. Minnet sitter i fingrarna, men det låter för bedrövligt! Pianot är ostämt, men det är inte hela förklaringen. All känsla i styckena är borta och kvar återstår ett par valpiga fingrar om ovant anstränger sig för att trycka ner rätt tangent. Min pianofröken, en parant men mycket sträng kvinna, skulle gråta i kör om hon hörde mig. Nu var det bara min make som hörde mig och han grät inte. Han visslade med - i varenda bit - och det gör mig galen! Någon gång kanske jag får vara ensam hemma, alltså till och med utan make, och då - DÅ ska här spelas.

Skönt snubbel

Jag snubblade över Melody Gardot en dag. Det är som med Trisslotterna: plötsligt händer det. Det liksom klack till inom mig när jag hörde Baby I'm a fool på en radiokanal jag annars sällan besöker. Jag spotifyade lite och tyckte sedan att den här var fantastisk också.



Men det bästa av allt. När jag youtubade samma artist fann jag de här två, som sjöng skönt den, som det verkar, sång de själva tycker är skön. Hur som haver gjorde deras inspelning mig glad.

Det här gjorde mig glad!

Det här är en av de vackraste sångerna jag vet.

Jag blir alldeles tårögd varje gång jag hör den här sången.

Så stört!

Det finns mycket man kan störa sig på. Jag stör mig just nu på att den manlige programledaren som leder kvalet i Moskva står och hänger och tafsar på sin kvinnliga kollega. Men - om jag var en motsvarighet till en andrahandssortering av en Sonny Crocket-lookalike i fel årtionde med taskig engelska och ännu värre franska skulle jag kanske också försöka klamra mig fast vid allt vackert som stod bredvid mig.

Sedan finns det de som stör sig på mig = ) Inte uttalat, men jag behöver inte vara tankeläsare för att förstå att det bakom stint stirrande blickar med ögon som blinkar alldeles för sällan maler tankar på att jag är ung och oförståndig. Nu är det bara så att jag inte HAR något problem att sitta kvar i mitt arbetsrum. Jag HAR inte ont i huvudet av dålig inomhusmiljö, men jag FÅR ont om jag måste höra om det i tid och otid. Jag trivs på jobbet och vill helst prata om sådant som jag blir glad av. Jag skrattar högre och försöker se piggare ut - för alltid stör det någon.

Gråt och stilla pianoklink

I barnens Skattkammarbok finns Astrid Lindgrens underbara text om den fattige bonddrängen tonsatt av George Riedel. Denna framfördes stilla medan ettåringen lekte på golvet och fyraåringen framförde sina leksaksfordon. Efter två verser fann jag att jag hade publik - en storögd och andäktig storebror som lyssnade till texten. I vers fyra, som på beställning: döden-döden i sann lindgrenanda.

- Alltså, mamma. Ska han dö? frågade E.
- Ja, han är ju väldigt gammal, svarade jag försiktigt och sjöng låten till sista strof.
- Sjung den igen, bad han, så det jag gjorde.

Sedan sitter han där, med tårar i ögonen och med darrande haka och lyssnar till Fattig bonddräng igen. När jag sjungit klart för andra gången gnuggar han sig i ögonen och säger med bruten stämma:
- Oj så trött jag blev. Jag är alldeles slumrig i ögonen.

Han är så fin, den store lille.