Nej, jag har inte läst en saltöroman av Viveka Lärn, utan jag tittade ut genom fönstret idag och konstaterade att det är aprilväder i mars numera.
Blåis med fjunsnö = undertecknad för nedräkning. Jag låg plötsligt på marken och tillbad isguden. Jag var lika hjälplös som en sälunge inför en norsk man med basebollträ. Lika körd som Elofsson i spåret bakom Mühlegg. Gick på knäna likt svenska sjukvården.
Om vi skulle se det från den ljusa sidan då. Jag tillber hellre isguden än porslinsguden och kan vara tacksam för att vi inte haft magsjuka den här vintern (peppar peppar). Elofsson är det inte heller lika synd om sedan han vann Mästarnas mästare. Seg kille det där. Sälarna och sjukvården har det nog sämst dock. Sälarna dör inte lika mycket av norska galningar längre som av smältande isar. Sjukvården står utan pengar och utan resurser, men stafettläkare med monsterlöner finns det en outsinlig budget för. Och snart är det dags för 2009 års aprilskämt. Är det inte definitionen av ironi, så säg.
2 kommentarer:
En klockren dans med orden kära du!
Du är så klok och ordfinurlig du!
Skicka en kommentar