Jag bokade tid för andra vaccineringen på barnen idag och maken mötte upp med barnen på vårdcentralen. Jag hade laddat med en liten godispåse till barnen och en liten legokartong väntade när vi kom hem. Stora grabben var tuff och tapper och bet ihop trots tårarna. Lillgrabben blev som vanligt arg när vi drog ner byxorna, men sedan gick det faktiskt så där. Läkaren stack in hela (!) nålen i benet och när han skulle dra ut den satt själva kanylen kvar i benet och sprutan höll han kvar i handen. Det blev trix och fix innan han var klar och då ylade lilleman och verkade faktiskt ha jätteont. Ska verkligen hela nålen stickas in? Nu sitter han och är olycklig precis hela tiden, vill inte stödja på benet och vill bara kramas. Så var det absolut inte förra gången. Då var det å andra sidan en mycket pedagogisk (och äldre) sköterska som skötte stickningen.
Nu är det gjort i alla fall och det är huvudsaken, men jag förbereder mig faktiskt på att vara hemma med barnen imorgon om tvååringen har så här ont. Jag kan tänka mig att natten blir jobbig, eftersom han redan sover uselt som det är.
Skönt med jobb och rutiner, även om jag är så trött att jag somnar med barnen vid läggningen, men det kanske bara är sunt?
2 kommentarer:
jamen jisses ändå!!! stackars barn! för en mamma med sprutskräck låter det som en mardröm. hoppas dagen gick bra ändå? kram och ha en skön helg
Jodå. Det har gått till sig med smärtan för honom, men nu ligger han och svettas bort lite feber. Kram tillbaka och en lika trevlig helg till er!
Skicka en kommentar