fredag 8 januari 2010

Ordsträv

En humorbefriad kollega rättar mig ofta när jag är ironisk, sarkastisk eller bara allmänt uppsluppen. Tycker man om ordvitsar ska man inte dra dem i hans närhet, för han tar dig på allvar och rättar dig, till omgivningens genans. När jag således påtalade hur dumt det är att kasta spjut i radhus harklade han sig besvärat och upplyste mig om att det faktiskt heter "kasta sten i glashus".

Någon borde upplysa honom om att förtala är silver men förtiga är guld.

5 kommentarer:

MalinKa sa...

Vi diskuterade faktiskt skillnaderna mellan "ert" och "vårt" fikarum någon gång här innan jul, eftersom både jag och Karola varit lite överallt. Hos oss kan man å andra sidan emellanåt bli lite trött på alla under-bältet-skämt, skämtsamma gliringar och allt skrattande hela tiden. Då skulle det FAKTISKT uppskattas att t.ex. ha en seriös diskussion om läget i Angola eller..ja du vet. Man är ju aldrig riktigt nöjd!! =)

M sa...

Nej, nöjd blir man nog aldrig. Men jag ska säga till den stora merpartens försvar att jag äääälskar våra samtal i personalrummet. Vi rör oss mellan högt och lågt, mellan Angola och Let's dance, mellan fallskärmar och börskrascher. Under-bältet-skämten står nog oftast jag för.

Katarina sa...

Alltid har man någon kollega som vill vara en messerschmitt. ;-)

Fru Mju sa...

hahahhahaha
helt underbart!

Vickan sa...

Hörde nån igår som sa (utan att det var tillgjort) att "Det är aldrig ens fel att två tryter" vilket ju kan översättas till "att det är aldrig ens fel att två är på väg att ta slut"