Min man fick ett intressant telefonsamtal här om dagen. Två dagar innan julafton faktiskt. Det var K som erbjöd honom hans gamla jobb tillbaka. "Om du inte hade vidareutbildat dig hade vi erbjudit dig att komma tillbaka tidigare" meddelade kvinnan i andra änden av luren. Intressant nog är det ingen som hört av sig till min man för att meddela den lilla detaljen. Jag fick lust att skicka dem en ordbok med ordet "Framförhållning" inringat, inramat och inrutat.
Jag har funderat fram och åter över detta: Han är alltså erbjuden sitt eget jobb tillbaka, bara två månader efter det att varslet trätt i kraft. Han hade kunnat få tillbaka det tidigare om han inte varit så aktiv i att söka sig nytt arbete. Ligger det inte en liten anklagande ton i kvinnans framläggande av hans situation där, undrar jag och min stressvansinnighetsraserihjärtklappning sätter igång igen. Olustigt är inte motsatsen till lustigt, men min norrbottniska själ tycker att ordet blir aktuellt både som o-lustigt (alltså icke-kul) och som olustigt (som krypande känsla av obehag).
"Eleven i centrum" är ett intressant motto. Det kan hända att eleven är i centrum, men frågan är var detta centrum ligger. Inte på kartan, som det verkar.
2 kommentarer:
O.M.G.!!! Vad sysslar denna kommun med i fråga om både ansvaret över sina de elever som tvingas studera här och sin personalpolitik? Man bara undrar.
Hur ska han göra då, den andre M? Gå tillbaka, eller så att säga köra vidare?
Vi är lite i förhandlingsstadiet och vrider och vänder, men visst verkar det som om han går tillbaka. Framtiden ligger ju öppen ändå.
Skicka en kommentar