- Du är en jävel.
De orden kan verka hårda. De är hårda när man ser dem i skrift. Yttrade med ett hatiskt tonfall kan de bli mycket hotfulla. En av mina adepter äntrade salen där utbytet av fortbildning skulle genomföras, gav mig ett strålande leende samtidigt som han skakade på huvudet. Sedan kom orden. De är så pass fula att jag inte skriver dem igen och visst var det så att jag studsade till lite. Mina hjärnhalvors synapser arbetade för högvarv för att koppla orden till vilken händelse han kunde referera till, försökte avläsa allvarlighetsgraden i det sagda och sedan var jag beredd att ikläda mitt anlete en oförstående och framför allt oskyldig min.
- Jag? Mycket har jag blivit kallad (egentligen inte, men det lät bra då) men aldrig det.
Anledningen var att jag fört dem bakom ljuset, fast på ett omtänksamt sätt och med mycken pedagogisk baktanke. Efter min förklaring tror jag att de förstod det också och vi skrattade åtminstone tillsammans innan tio minuter hade gått.
Tänk så många möten man får till stånd eller utsätts för under en dag. Bara idag har jag träffat nästan nittio elever, ett tjugotal kollegor, ett femtontal datorkursare, ett tiotal kalasfirare och fyra tappra innebandytjejer. Jag är för trött för att räkna efter hur många det blir, men visst ursäktar det att jag kallar en Viktor för Emil eller att jag glömmer om jag lagt i fem eller sex mått kaffe?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar