Jag önskar alla en god helg. Världen har bäddats in i vadd och blir lite mindre högljudd och lite mindre vass, tack och lov.
Det är verkligen jul på riktigt nu. Jag och systeryster har promenerat och pratat så andan både fallit på och utanför kroppen. Vi äter och pratar och fikar och surrar och knäcker nötter och tjattrar. Barnen spanar efter tomten och min pappa gör sitt bästa för att hålla spänningen uppe. Vore det upp till mig att hålla tomtemyten vid liv så hade han varit död för länge sedan. Jag nämner tomten så där i förbifarten, men orkar inte gå upp på morgonen för att göra färska spår i snön utanför fönstret och skulle aldrig komma på tanken att hänga upp en hel julklappssäck i en björk för barnen att plocka ner heller. Däremot imponeras jag av de personer som ids.
Jag läste ut en bok sent i går kväll och den var vass. Jag har därför inte orkat skriva något om den. Det kändes inte alls bra att påminnas om det vassa i världen, så nu laddar jag upp för Anna Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel och hoppas att den ska ge mig feel-good-känslor. Jag har för mig att hon pratat om hur hon älskar lyckliga slut. Om den är lik Tillsammans är man mindre ensam blir nog det här bra.
God Jul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar