Få har fått mig att skratta det här året som Henrik Dorsin. Han gör det ena roligare än det andra. Jag är inte speciellt road av Roast (bruket av svenska språket och oförmågan att ta upp samtalsämnen som rör sig ovan midjehöjd är under all kritik) men kupletten han framför som svar på roastarnas försök till humor - det är min typ av humor. Den hittar du för övrigt här.
De politiska kupletterna har varit precis lika underhållande och det är ett snilledrag att anlita den här killen och låta honom sammanfatta det alla andra ändå tänker. Exempel hittar du här.
Det här är dock det roligaste av allt; en homage till Cornelis W. med låten "En gaffel kort". Om du kan din Cornelis, både text- och musikmässigt, torde det här vara oslagbart. Visst den är lite lång, speciellt introt, men den är värd att vänta på.
2 kommentarer:
Tack för tipset! Jäklar i min låda vad jag skrattat nu.
Kram!
Magiskt!
Skicka en kommentar