Mjukisdjur är inte ett dugg mjuka på morgonen. De bara kittlas. Inte är de söta heller, jag hatar dem. När man får en kall mjukiskattnos mot halsen före klockan sex på morgonen vill man inte prata med späd röst och låtsas att kissen är hungrig. Man vill slita av den huvudet, elda upp stoppningen och nåla upp den artificiella pälsen på väggen som avskräckande exempel.
Men vad gör man? Man stryker pliktskyldigt på pälsen, säger "ja, oj så mjuk och hungrig kissen är", kliver upp och gör sig en kopp kaffe. God morgon. And in case I don't see ya; good afternoon, good evening, and good night.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar