Jag smög iväg för att spela piano medan barnen såg tv och fick säkert tio minuter för mig själv innan det var dags att medla i ett samtal som höll på att övergå i gräl. Under den lilla spelstunden spelade jag obarmhärtigt falskt (det ostämda instrumentets fel) och fel (noternas fel!). Notpappret har hål för att kunna sättas in i en pärm, och eftersom jag hade andra noter under såg det ut som om det fanns en extra not - vilken jag spelade.
Då kom tanken: det här ska jag berätta för skogens konung (han heter så). Sedan kom den andra tanken: det ska jag inte alls det. För han har gått i pension. Förutom att vi pratat oerhört nördigt om sådana artister som få andra känner till har han försett mig med svaret på frågorna som inte ens google har kunnat erbjuda. Sedan har vi ett åtta år gammalt skämt också som handlar om mitt ostämda piano.
Konstigt. Och sorgligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar