...och mina elever gör mig full i skratt...

Mina elever satt och funderade över formuleringar gällande ett historiearbete:
- Mannen, munken, mysteriet. Martin Muther. Den gode Luther fick byta namn i allitterationens anda. Otroligt roligt, tyckte en fredagstrött jag.

Nu återstår det att se om kollegorna får mig att skratta i kväll på middagspartaj på schtaaan. Förmodligen.

Jag är så lyckligt lottad...

...att jag har så många kvinnor i mitt liv som kan få mig att skratta högt. Flera gånger per vecka, ofta flera gånger varje dag. I dag har ämnet bland annat varit felringningar, bananplockning med lesbiska undertoner och kalla arbetsrum.

Och i morgon är det fredag. Eller om fem minuter, hur man nu vill se det.

Cirkus

Nyss hemkommen från Cirkus Cirkör, lite febrig - både av intryck och av en långdragen sjuka, men ack så nöjd. Jag tror att jag tappade hakan någonstans tio minuter in i första akten och sedan kunde jag inte hitta igen den, så jag sitter här och gapar fortfarande.

Jag leker med tanken medan jag ser det ena fantastiska numret efter varandra att; undrar vad man skulle ha bäst chans att kunna klara av själv? Jongleringen? Trapetserna? Att gå balansgång på champagneflaskor? Gungbrädeslungan? Att sjunga de fantastiska sångerna? Att störta nedför en jättelång stång för att ta fast sig i sista stund med benmusklerna?

Kvällen inleddes med middag i gott sällskap. Det var länge sedan jag skrattade så att jag grät på det här sättet, men så härligt det är. Dagens höjdpunkt, förutom cirkusen då, var att det på väggen i Acustikum stod klottrat: "Krill". Jag ser framför mig hur Krille inte hann klottra ner hela sitt signum innan han blev åthutad att sluta. Som sagt: jag är lättroad.

Dorsinist

Få har fått mig att skratta det här året som Henrik Dorsin. Han gör det ena roligare än det andra. Jag är inte speciellt road av Roast (bruket av svenska språket och oförmågan att ta upp samtalsämnen som rör sig ovan midjehöjd är under all kritik) men kupletten han framför som svar på roastarnas försök till humor - det är min typ av humor. Den hittar du för övrigt här.

De politiska kupletterna har varit precis lika underhållande och det är ett snilledrag att anlita den här killen och låta honom sammanfatta det alla andra ändå tänker. Exempel hittar du här.

Det här är dock det roligaste av allt; en homage till Cornelis W. med låten "En gaffel kort". Om du kan din Cornelis, både text- och musikmässigt, torde det här vara oslagbart. Visst den är lite lång, speciellt introt, men den är värd att vänta på.

Facebook-roligt

Kalla mig lättroad, men uttrycket: "Jag har både PMS och GPS så jag är arg och jag kan hitta dig" är jätteroligt.

SMS-tabbe

En elev skrev ett sms till mig för att sjukanmäla sig i dag.
"Jag mår inte bra och stannar hemma i dag" löd meddelandet.
Jag svarade med ett "Ok" - trodde jag. Med textfunktionen på telefonen blev det "öl".
Svaret från studenten blev: "Nej, jag tror att jag har lite feber".

T9-fuktionen har således sina brister.

Dagens andra roliga var att en lastbil stod på lilla gångvägen som leder till arbetet och blockerade all gång- och cykeltrafik. Jag gick vid sidan om, på gräset, när jag såg en cyklist komma från andra hållet. Cyklisten var en äldre man, uppskattningsvis 70+. Utan att sakta ned körde han närmare lastbilen och plötsligt jappar han med cykeln så att han galant flyger över de höga kantstenarna. Han fortsatta som om det hörde till vardagssysslorna att köra off-road med cykeln, trots att denna långt ifrån är byggd för att framföras på ett sådant sätt.

Balar du taklänges?

De dåliga skämten härjar i det här huset likt en medeltida pest. Vi balar taklänges och skrattar gott åt våra egna dåliga skämt.

Manboy sjungs högt och helst av smågrabbarna. Vi vuxna gör genast om texten till Banmoy. Barnen blänger surt på oss.

Att hämta en tesked blir skete och vi fnissar fjortigt.

Sedan slutar det där det alltid slutar. Bunder ältet - för vad bli webbläsare? (läbbväsare)

Lörfåt.

Hålbyxa

Vem är pojken som sitter i soffan och säger:
- Mamma, vet du. Tummen är störst och den ryms i det här lilla hålet.
Han håller demonstrativt upp byxorna så att hans största tumme gör det nyss ganska lilla hålet till ett mycket större hål.

Jag vet inte vem han är. Min femåring har aldrig haft sönder kläder förr, men nu har vi snart inga byxor kvar.

Undrar hur länge vi ska dra skämten om vulkanutbrottet på Island? En elev hörde att jag fått köra bil istället för att åka flyg till Sthlm, varpå han med ett finurligt leende frågade:
- Jaha. Blev du också över-askad av vulkanen.

Jag är road. Inte längre.

Roliga timmen för vuxna...

Med risk för att få bloggen klassad som en pajasskrift fick jag det här av min dealer vad gäller roliga mail:

Hej vinälskare!

Ett litet vintips kanske kunde passa. Jag, som är lite kunnig vad gäller vin, har några tips som jag tänkte dela med mig av.

Först och främst skiljer man mellan röda och vita viner. Lättast att skilja dessa båda viner åt, är att man skvalpar ut en skvätt på en vit bordduk. Det vin, som lämnar en lila fläck efter sig, är ett rödvin. Riktiga kännare kan på bara smaken avgöra om vinet är vitt eller rött. De vita vinerna smakar i regel ättika, medan de röda smakar stämpelfärg. Man kan alltså suga på en vanlig kontorsstämpel och sedan genom att jämföra smaken med ett vin konstatera om detta är rött eller inte.

Till fiskrätter som fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter som falukorv och sylta bör ta ett rött vin. Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man inte någon port, kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.

När man serverar torra viner, bör man se till att det inte blir tvärdrag eller att gästerna råkar nysa. Ty i sådana fall dammar vinet omkring i lägenheten. När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap. Om man själv ska bära hem sina flaskor från Systembolaget, gör man klokt i att köpa ett lättvin, så att man inte får för mycket att kånka på. Till vilt bör man välja ett vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.

Ord som är svåra att säga när man druckit för mycket vin:

- Oöverträffat
- Innovativt
- Preliminärt
- Kvastskaft

Ord som är väldigt svåra att säga när man druckit för mycket vin:
- Västkustskt
- Konstitutionerad
- Substantiera
- Tillvägagångssätt

Ord som är i stort sett omöjliga att säga när man druckit alldeles för mycket vin:
- Tack, man jag vill inte ha sex
- Nej, ingen mer sprit för min del
- Ledsen, du är inte riktigt mintyp

Lycka till med vindrickandet!

Roligt?

Måste man vara rejält trött för att tycka att följande vits faktiskt är lite rolig:
Om man kissar på en katt heter det kissekatt, om man missar: kissemiss.

Ny vecka, nya tag.

Njutit och längtat

Ikväll har jag kunnat njuta av sommarvärmen tillsammans med ca 30 mer eller mindre okända själar på ett trettioårsfirande som innehöll allt från sjukamp och allsång till allmänt skrävlande. Såå trevligt.

Gårdagen bjöd på 120-årsfest då jubilarerna i fråga båda hade fyllt 50 år vardera och som dessutom varit gifta i 20 år - tillsammans.

Det blev således en dubbelpartyhelg som jag och min kropp sent ska glömma. Nu sitter maken och jag och försöker varva ner efter nio (!) timmar av skratt och stoj och samtidigt längtar vi efter barnen och morgondagen. För mig som sitter med ungefär 3,5 liter coca cola i kroppen är det bara att piis nåtta och invänta gryningen.

Kompressor Altazar

Vi har en ny figur i vårt stall av varelser som förekommer på tv. Den här gången är det Kompressor Altazar som får en stjärna på Walk of Fame. Det är någonting med prefixet Kompressor som indikerar att det kära barnet rör sig i den ömma faderns regioner, dvs. i garaget och andra tassemarker som är vanligt förekommande.

Professor Baltazar är annars en återkommande figur som nämns av rolige David Batra som i sin tur ofta får husera i min i-pod då jag lyssnar på podversionen av På minuten. Otroligt roligt och lagom svamligt. Efter en jobbig dag med mycket att tänka på är det precis den halvtimmesterapi som kan få mungiporna att trotsa gravitationen.

Mitt motto för närvarande: Om du går fort och ler stort är det ingen som tänker på att du är ful = )

Möhippa, svensexa och majmycket

Vi gick ut hårt under lördagen på varsitt håll, maken och jag, då vi var engagerade i möhippan respektive svensexan för sommarens brudpar. Under en och samma dag hann vi: klä ut och sminka en person till oigenkännlighet som rövade bort den blivande bruden från apoteket där hon (trodde att hon) skulle jobba. Sedan hade hon loppis på torget för att få ihop några slantar att köpa en klänning för på Kupan (det blev en schysst svart-vit leopardfärgad sak). Dessförinnan löste hon en rad uppdrag som genererade olika många poäng. Sedan var det hårvård och sminkning innan hon blev fotograferad ur alla vinklar som levandes är uppkomliga. På kvällen sammanstrålade vi med grabbarna grus, som hade kidnappat en tapper krigare som legat magsjuk hela veckan.

Mitt i allt detta hann vi reta upp en av de personer i vår lilla stad som uppvisar stort intresse för olika nervgifter. Det höll på att sluta med att vi fick en extra polare med oss under hela möhippan. Inte roligt.

Kortvecka i veckan, tack och lov. Maj är bästa-värsta månaden, varje år. Mycket att göra, men oftast roliga saker. Nu är det mer mycket att göra och inte så roligt. Jag tror att jag måste ringa peppningsakuten: en god vän eller två. Och läsa en god bok. Och äta lite choklad. Men inte samtidigt = )

Kärleksfulla sneglingar på humor i kyrkan

Det kanske bara är roligt för den invigde, men det här är jag. Det är så mycket jag och lånat från Dagen.se.

Dagens glada

Från dagen.se