Nyss hemkommen från Cirkus Cirkör, lite febrig - både av intryck och av en långdragen sjuka, men ack så nöjd. Jag tror att jag tappade hakan någonstans tio minuter in i första akten och sedan kunde jag inte hitta igen den, så jag sitter här och gapar fortfarande.
Jag leker med tanken medan jag ser det ena fantastiska numret efter varandra att; undrar vad man skulle ha bäst chans att kunna klara av själv? Jongleringen? Trapetserna? Att gå balansgång på champagneflaskor? Gungbrädeslungan? Att sjunga de fantastiska sångerna? Att störta nedför en jättelång stång för att ta fast sig i sista stund med benmusklerna?
Kvällen inleddes med middag i gott sällskap. Det var länge sedan jag skrattade så att jag grät på det här sättet, men så härligt det är. Dagens höjdpunkt, förutom cirkusen då, var att det på väggen i Acustikum stod klottrat: "Krill". Jag ser framför mig hur Krille inte hann klottra ner hela sitt signum innan han blev åthutad att sluta. Som sagt: jag är lättroad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar