...men så liten ordning på tankarna.Jag läste ut Lena Sundströms "Världens lyckligaste folk" i går och har satt lappar för att markera viktiga och tänkvärda sidor. Många lappar blev det. Citaten och tydliggörande liknelser tecknar en mångsidig bild av Danmark: roliganer och islamofober, liberalister och nationalister (inte för att de behöver vara varandras motsatser), gästfria och främlingsfientliga.
Det mest skrämmande är att Sundström pekar på hur Sverige sneglar på Danmark som ett föredöme i många fall där de verkligen inte borde vara just ett föredöme. Hon visar också på hur vissa partier tydligt färgats av sina studiebesök i landet över sundet. Jag har aldrig varit lockad att rösta på vare sig Folkpartiet eller Moderaterna, men efter den här läsningen är det ingen risk heller.
Omslaget visar på den sköna satir och ironi Lena Sundström svänger sig med i det här reportaget. Hon har en underbar självdistans och lyckas verkligen lyfta fram det kärleksfulla och det skrämmande i sina möten med danskarna. Hon demoniserar ingen, förutom Pia Kjærsgaard då, men detta med all rätt.
Jag ska slå upp mina lappmarkerade sidor och fundera lite innan det blir en boklogg i Bokgalleriet. Återkommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar