I går jobbade maken natt och det hör inte till vanligheterna att jag är mörkrädd. På tv kunde jag se Saw eller Fredagen den trettonde, men valde - klokt nog - att låta bli. Jag läste inte i min rysliga bok heller, utan höll mig till att titta på en kärlekskomedi på Voddler.
Genom luftfönstret hörde jag dock ljud från skogen och det hör inte heller till vanligheterna. Någon gick omkring där ute och talade högt. Jag vet inte hur många de var, men jag gissar på två. Onyktert verkade det, vilket däremot inte förvånade mig, för vem kommer på att gå omkring i skogen bakom min gård? Det finns liksom inget att göra där och stigarna leder inte till något vidare värst intressant heller.
När jag så skulle sova blev det lite spännande och jag dubbelkollade att dörren var låst. Rätt vad det var vaknade jag och så var det morgon. Så var det med den rädslan = )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar