torsdag 15 juli 2010

Nästan överkörd

Jag och maken gick ut på promenad i dag. Det höll på att bli bara jag som kom hem helskinnad igen. Vilken skillnad tre centimeter kan göra.

Vägen som leder ut ur byn är en lång, lång, lång raksträcka som är hastighetsbegränsad en lång bit till 50 km/h, en kortare bit till 70 km/h och en lång sträcka till grannbyn som är fartsatt till 90 km/h. Merparten av bilburna trafikanter kör betydligt snabbare än den angivna hastigheten. Med betydligt snabbare menar jag att man kör åt helsike för fort.

Väghindren som ligger utsatta för andra sommaren i rad (förra året vandaliserades de) hjälper till viss del, i alla fall just där de ligger. Vi som bor ett hundratal meter därifrån märker dock att många blir så arga över att behöva sakta ner att de pressar sina bilar i maxvarv för att ta igen förlorad tid.

Uselt formulerade - och då menar jag riktigt illa skrivna insändare bildar en patetisk och ologisk följetong i lokalblaskan och kan inte vara intressant för någon annan än för berörda bybor att läsa. Och knappt det. Argumenten är direkt dumma, imbecilla, idiotiska och inger föga hopp om att det bor eller rör sig en enda intelligent varelse inom två mils avstånd.

Rykten går, inte bara i byn, om att en privatperson på eget bevåg har satt upp hindren. Att han kastar ut plankor på vägen. Att han gör än det ena och än det andra men här har ryktesspridarna varit nog så påhittiga i sina berättarkonster. Det skulle inte förvåna mig om det i morgon sägs att han angav medlemmar i den norska motståndsrörelsen under Andra Världskriget (observera att han inte gjort det!). Notera detta: det är Trafikverket, f.d. Vägverket som satt upp dem. Trafikverket. Av en anledning. Sug på den. Länk till bristanalys hittar du här och i denna rapport syns bl.a. att 85% kör över angiven hastighet. Dessa siffror är dessutom från 2005 och många med mig anser att trafiksituationen sedan dess har förvärrats.

Jag har tidigare gått med barnvagn på ovan nämnda väg när en bil valde att köra om en annan. Vi tre trafikanter hamnade i bredd och hade jag haft karleländet som höll på att köra över oss framför mig skulle jag ha gjort någonting som säkert är förbjudet enligt lag. Hade jag haft karleländet framför mig som höll på att köra över min man i dag skulle jag ha gjort ungefär samma sak.

Efterlyses: idiot i en röd Volvo kombi, ev. V70.

Att göra i morgon: ringa till Vägverket/Trafikverket och be dem plocka bort farthindren eftersom den förvärrade trafiksituationen höll på att orsaka någonting riktigt allvarligt i dag. Då kanske folk bara kör som vanliga idioter igen. Hoppas, hoppas, hoppas.

2 kommentarer:

Maud/En bok om dagen sa...

Det har varit ett himla jönsande kring farthindrande blomlådor i lokalblaskan ett bra tag nu. Det är väl inte så himla jobbigt att tänka utanför sin egen lilla bubbla och acceptera att farthindren finns där "på förekommen anledning". Kan man tycka. Men det kanske är roligare att inte fatta. Vem vet?

Annas resa sa...

Men alltså! Vilken tur att allt slutade bra, ändå.
Jag ser att du läser Lena Sundström. Jag är mitt i den just nu, men pausar lite med Marian Keyes en stund. Efter att ha läst halva denna (Lenas) och hela hennes förra så tror jag att om jag skulle bli kändis så skulle jag nog vilja vara Lena Sundström.