Jag läser Lena Sundströms bok Världens lyckligaste folk och njuter av denna goda bok samtidigt som jag känner mig orolig. Det finns så mycket att stanna till vid och jag försöker berätta små brottstycken för maken och han fyller i med relevanta bihändelser som han hört om på radion. (Lastbilschaufförer hör mycket på radion!) Kan inte fler läsa den här boken och sedan kontakta mig? Jag bjuder på fika, eller på middag om vi behöver ännu mera tid, så får vi gå till botten med vad som inom kort skulle kunna vara ett framtidsscenario i Sverige?
Femochetthalvtåringen behöver också få vara liten ibland. Lilleman har fått börja om med pipmugg ett tag efter att ha spillt ut sin dryck mer på regel än på undantag. Då ville femåringen också ha pipmugg.
- Titta, jag är en bäbis, ler han och dricker ur halva muggen på en gång.
Nu sitter han och filosoferar om hur man skulle kunna hänga upp pipmuggen framför sig i ett snöre och sedan dra i ett annat snöre så att den fylls på när den är tom. Sedan vill han dra i ett annat snöre så att han kan dricka utan att hålla i muggen.
- Kan vi fara till mommo å moffa ida? frågar tvååringen med bedjande blick. - Nälla, nälla, nälla mamma?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar