Femåringen var i tassemarkerna (ja, eländig terräng) kring detta med bäbisar och hur små de är medan de är i mammans mage. Han hittade en ultraljudsbild på sig själv och frågade hur stor han var när kortet togs. Jag måttade med händerna och han gjorde stora ögon.
- Så liten?
- Ja, men från början är bäbisen bara så liten, så liten att den bara syns med mikroskop.
- Men hur kommer den in i magen?
* Jag drar lite efter andan. Är det dags för de här frågorna nu.
- Mamman har ett ägg och pappan har ett frö, svarar jag sanningsenligt och väntar på att han ska fortsätta med frågor som kan tänkas komma på en sådan information.
- Ett frö? frågar han mycket riktigt.
- Ja, ett superlitet.
Han tänker så det knakar innan han lyser upp:
- Jaaa! Pappa har ju också varit så där liten.
Jag tror inte att hela budskapet gick fram, men det kom inga fler frågor och jag berättade inget mer. Nu får det här mogna och sedan kommer väl följdfrågorna så småningom. Jag vet inte om det blev så logisk slutsats, men han tog det bra!
3 kommentarer:
Mammaägg och pappafrön is the shit! Det kör vi också med... men jag bävar för när de vill veta mer exakt HUR de där två sakerna träffar på varann... Hoppas skolan har hunnit steget före då.
Ja informationen lagras och sen kommer krav på detaljer. I början räckte det som sagt med att mammaägg och pappafrö möts och så börjar en bäbis växa, men när de vill veta hur de möts, då är det bara att (dra efter andan och) säga att snoppen lämnar fröet i snippan och där träffar fröet på ägget.
Även om det känns pinigt och jobbigt, så är det ändå SÅ bra att vi reder ut dessa saker när de är små, så att det inte blir som för mig på 70-talet, att dessa frågor sopades under mattan och föräldrarna (i alla fall mina) hoppades på att böcker och skolan skulle ta diskussionen. Till följd att i alla fall jag aldrig ville diskutera dessa frågor med mina föräldrar.
Det är lättare att prata otvunget med 5-åringar, än att börja när de är tonåringar. Nu när de är mindre är det lätt att avdramatisera både barnproduktion och t ex mens, så att de nästa blir lite trötta på det ("ja ja, jag vet det där om ballongen i din mage som går sönder hela tiden om det inte börjat växa en bäbis där").
JAg tycker inte att det är så pinsamt, men däremot kände jag att jag ville vara så naturlig som möjligt att jag nog blev onaturlig i alla fall. Jag kände också att det var viktigt att inte svara på mer än vad han frågade om och det gick vägen. Resten kommer senare och då kanske maken får ta det = )
Skicka en kommentar