Mögligheternas skola. Ett skämt som florerar i våra korridorer. Kanske en aning uttjatat, men dessvärre alldeles, fruktansvärt sant. Lägg på en totalrenovering på det som skulle ha gjorts redan 1989 samt byte av alla lösa och fasta delar, så har du min arbetsplats i ett litet nötskal.
Luften i arbetsrummet var trögflytande och kändes grå. Det var faktiskt fruktansvärt. Vi har blivit erbjudna att sitta på annat ställe, men innan jag har mina materiel och böcker med mig har eleverna hunnit anlända.
Nu är jag röd i ögonen och hur trött som helst, men det blir nog bra?
3 kommentarer:
Era stackare! Jag skulle dööö med min astma och allergi...
Har en grej åt dig på min blogg :9
Trevlig helg!
Kram,Frida
Ni är alldeles alldeles för snälla och godtar en skitarbetsmiljö. Är det inte läge för lite pajkastning? Eller sura ägg? Eller ett ton rovor framför kommunhusentrén?
Jag har bara mig själv att skylla. Vi har fått löfte om att arbeta på annan plats, men dum som jag är tänker jag "hur illa kan det bli" och har således fått svar på den frågan.
Skicka en kommentar