Jag var aldrig något stort fan av Fångarna på fortet. Efter två och en halv minut inser jag att det inte var någonting för mig nu heller. Otroligt ointressant.
Maken fick konstig jobbtid och tack och lov kunde farmor vara behjälplig. Jag hann hem för att starta tvättmaskiner och diskmaskiner och lagom till kvällis kom morfar och nattade ett barn. Jag känner mig otroligt lyckligt lottad med människor runt omkring mig som bara finns där och gör allt så mycket enklare.
Jag har läst Fantomsmärtor av Barbara Voors, men sparar läsetankar fram till bokutgivningsdatum. Det var dock en mycket trevlig, om än också jobbig, upplevelse.
Crosstrainern står och blänger på mig, så det är bara att dressa om och göra det som krävs. Svettning, here I come.
3 kommentarer:
väntar med spänning på att få läsa vad du tyckt om boken!
va härligt med familjen så nära och att de ställer upp och hjälper till.
Fantomsmärtor ligger och väntar på mig också. Det blir intressant!
Jag försöker få svar från författarinnan om man bör vänta med omskrivandet eller ej. Det brukar vara en vecka innan släpp, men jag är inte säker den här gången. Jag tycker som vanligt att det är djärva grepp att låta berättarstilen vara ovanliga. I Fantomsmärtor är det verkligen speciellt och kan ibland orsaka att händelserna kommer lite i skymundan. Men själva berättelsen är plågsamt bra!
Skicka en kommentar