...och kommer aldrig åter. Veckan har inte gått snabbt, men däremot dagen idag. Jag blev kvar på jobbet till tio över arton och sedan bar det av till Krokodil för att lyssna till väckelseberättelser från 1950-talet. Det var kanske inte direkt det jag hade förväntat mig, men bra och intressant i alla fall. Det var en omvälvande tid som på många sätt gör sig påmind än i dag. Dessutom märktes det på vissa deltagare som på frågestunden efter berättaren sagt sitt slutord att frågan fortfarande är laddad.
Jag har således inte hunnit träffa mina barn idag, men jag har jobbat undan en stooooor rättninghög som legat och hånat mig under två veckors tid. Därför blir det mer kvalitetstid med familjen under helgen, trots att barnen sover över i grannbyn imorgonkväll.
Nu ska jag gå upp och väcka maken som verkar ha knoppat in med di små och sedan blir det väl att gå å leegg för egen del. Tjing.
1 kommentar:
Du kan aldrig gissa vad jag hittade på Tradera... Jo, det är sant, "panerlgarndiner"! Passa på! // FS
Skicka en kommentar