fredag 27 november 2009

Meeeen!

Nu är I-pod-eländet försvunnet igen. Vad i hela fridens helga dagar är det med den där manicken som gör att den utvecklar egna ben och kryper iväg till en dammig vrå (eller en överfull toalettgarderob som förra gången) och sedan gör sitt bästa för att förbli osynlig för det mänskliga ögat?!

Jag vet att jag hade den när jag städade, men att man och barn kom hem och började berätta saker för mig - så jag tog av mig den, rullade ihop sladden och lade den... ja, var någonstans? På ett bra ställe, kommer jag ihåg, av den enkla anledningen att lilleman INTE skulle hitta den och börja leka att det är en telefon och tre gånger i sekunden konstatera att "Kicki på jobbet, på jobbet Kicki".

Och nej, mina trogna kommenterare som tror att jag bor antingen i skafferiet eller i kylskåpet: den är inte där. (Jag har faktiskt kollat, till och med i grönsakslådan. Under morötterna. Och löken.)

Suck.

4 kommentarer:

Zun sa...

Kolla skurhinken ;-)

M sa...

Jag har letat överallt. T.o.m. på jobbet, nere i tvättstugan (i tvättmaskinen) i pannskåpet i köket, bland porslin och glas... Jag ska sätta en spårningsanordning på den.

Maud/En bok om dagen sa...

Fanns det inte någon slags nyckelring som man kunde vissla på, så svarade den..? Fast den manicken kanske har dött ut...
;-)

Eftersom du nu vet att det är du som har lagt bort den så skulle jag scanna av allt i ögonhöjd (bokhyllor t.ex) och leta bakom det som står där. Sladden kanske började veckla upp sig och så trillade den bakom något...

M sa...

Det är så stora lurar - mina små har gått sönder (antagligen uppnötta) så jag tycker att den inte borde kunna gömma sig alls.

Och en sådan där nyckelring - jag tror minsann att James Bond, gestaltad av Timothy Dalton, hade just en sådan grunka. Jag kanske måste kontakta MI6 för att höra om de har någon kvar på lager?