lördag 28 november 2009

Energifråga

Energi. Solenergi och rörelseenergi. Dessa två i kombination när jag och maken tog en kort men rask promenad tillsammans i ett kylslaget och snabbt skymmande landskap. Ingen utav oss kan kalla sig energisk för tillfället, även om min signifikante andre fått mycket gjort den senaste tiden.

I fredags blev det klart: alla anhalter för honom i strävan efter att få framföra det ena tunga fordonet efter det andra är avklarade och det har han gjort med bravur. Inte för att det inte har kostat, både monetas och ovan nämnda energi.

Problemet med mig har varit att jag inte tycker att jag fått någonting gjort. Jag har "bara" fått det andra att flyta. Annat har fått stå tillbaka och jag önskar att jag hade varit en sådan där tapper person som utför allt med ett leende, utan att emellanåt bli lite bitter och gnällig. Men visst har det gått bra och nu börjar nästa äventyr.

Barnen är bortlånade och för kvällen finns trevligheter inbokade med middag och bio med goda, glada vänner. Det ger också energi. Dagens promenad fick mig att inse att det problematiska inte är att vi har så många bollar i luften som ska tas ned utan att det blir en massa krascher, utan snarare att vi inte har sett till att få tid att talas vid i den utsträckning vi kanske behöver.

Det dåliga samvetet borde jag skriva en avhandling om. Inte för att jag har det i någon egentlig utsträckning, men känslan lurar ofta runt hörnet. Att jobba heltid innebär färre minuter tillsammans med dem deras vakna tid. Att lämna bort dem på helgen är också lite jobbigt, men samtidigt skönt och nyttigt. Det är givande att få längta och påminnas om att de är de mest värdefulla jag har.

2 kommentarer:

Annas resa sa...

Fast jag tycker verkligen att du verkar vara en såndär tapper en som gör det mesta med ett leende. Kanske du är hård mot dig själv?

Ha iPoden kommit fram, förresten?

M sa...

Hihi. Jodå. Den var bland nytvättade och ihopvikta kläder i en tvättsäck där jag sedan kom på att jag lagt den för att lell'n inte skulle komma åt den.

Och visst är jag hård mot mig själv. Hård men rättvis.