Jag har simulerat delfinparning idag när jag släppte ut luften ur barnens uppblåsbara badleksaker. Till detta har jag utstött ljud som jag kan tänka mig skulle platsa i vilken porrfilm som helst. Jag har uhff:at och höh:at för att krama ut den sista gnuttan luft ur de paniskt leende djuren. Under tiden har jag legat på dem, borrat in knäna i deras mjukdelar och klämt med fingrarna på fenorna tills mina knogar vitnat.
Under tiden fick jag påringning av Vägverket. De kunde se i sina databaser att jag haft ett kundärende hos dem nyligen och de ville därför göra en enkätundersökning utredande hur nöjd jag kände mig med servicen. Helhetsintrycket blev en hederlig jante-trea där 1 var sämst och 5 var bäst.
Fyraåringen har kommit på att han får somna i min säng om han säger att han har ont i ett ben. Nu har han benont varje kväll. Lilleman har kommit på att han får sova i den andra sängen om han ställer sig upp i spjälsängen med kudden tryckt mot magen och pekar med sin mest bedjande min. Anden är stark, men köttet är svagt...
4 kommentarer:
Du ska nypa längst ner på ventilen så släpps mycket mer luft ut!
:)
jag skrattar
TACK!
men bara av ren nyfikenhet: hur har du lyckats blåsa upp dem???
Haha! Det här med benet har matilda hållt på med tills hon blev 12 år tror jag och Petter började trycka i henne alvedon mitt i natten vilket hon ogillade och helt plötsligt var benontet borta permanent. Det går nämligen inte att sova med henne i sängen: hon åker runt som en liten propeller och pratar med hög och klar stämma nätterna igenom. Mycket rart.
Jo, tack, jag har nypit i ventilen tills både jag och delfinen blev blå. Delfinen var det redan i och för sig, men den rymmer mycket luft.
Jag använde kompressorn uppe i traktorgaraget när jag blåste upp dem, så det var gjort i ett litet kick, tack och lov.
Och Ewa: ont i benet är så gulligt att jag gärna låter honom sova hos mig. Min man och jag nattvandrar beroende på vilken säng ett barn kommer och lägger sig i, så vi vet ändå aldrig i vilken säng vi vaknar.
Skicka en kommentar