En pinsamt rolig shopaholic

DVD:n med En shopaholics bekännelser har snurrat färdigt och jag har en konstig känsla i kroppen. Nästan att likna med glädjen man känner när man klarat körkortet, men samtidigt med en känsla av att man gjorde någonting riktigt pinsamt under uppkörningen.

Isla Fisher är söt som en karamell med ögon lika överdimensionerade som en tonårspojkes fötter. Men så rolig hon är. Hon framför pinsamheter med en imponerande lätthet och leendet i Hugh Dancys ansikte kan inte vara spelat. Han måste ha vridit sig av skratt när hon dansar och slår till honom upprepade gånger. Ta dig tid och titta på det här.

Sedan kommer det obligatoriska: filmen är banal. Det säger jag nästan alltid om romantiska komedier, men jag tycker verkligen att filmskaparna misslyckas, gång efter annan. De knyter inte ihop säcken. Följer inte upp alla trådar. Här tror jag inte heller för ett ögonblick på kärlekshistorien mellan den skuldbesatta journalisten och chefsredaktören som förs bakom ljuset. Kärleken växer inte fram, fördjupas inte och följs inte upp trots att båda skådisarna gör alla rätt.

Åh, vad jag längtar efter en feel good- rulle som gör alla rätt. Men det är glest mellan gångerna. Filmer som har lyckats är The mirror has two faces (Kärlekens båda ansikten), Moonstruck (Mångalen), Medan du sov (ja, faktiskt, den håller) och Casablanca. Jag vet, den sistnämnda går knappt att nämna i samma mening som de andra. Den borde vila i en helt egen kategori.

Sedan vill jag avsluta med dagens sanning: Ladda inte hem - det är för billigt och för bekvämt att se film lagligt.