De tar sig, skådespelarna i Harry Potter-produktionen. De spelar inte över lika mycket och de är inte lika ryckiga i ansiktet när de ska spela förvånade eller skräckslagna. Alan Rickman är en av mina stora favoriter och jag förstår inte varför han inte får fler roller där han framställs i godare dager. I den här filmen äger han föreställningen och bland annat beror det på att ingen kan leverera en filmreplik ett...ord...i...taget...som...den...mannen...kan...göra...det. Vi har sett det i Robin Hood, Prince of Thieves, i Die Hard och i Januarimannen.
Jag fick trevligt sällskap med mig på bio igår och Harry Potter och Halvblodsprinsen var en mörk tillställning med förvånansvärd frihet från originalet. Vissa delar av filmen fick mig att tro att jag inte hade läst boken - inte för att det gör något. Boken var bra och filmen var annorlundare (jag vet att det ordet inte finns, men det passade så bra).
Sedan: Visst är det Annaboda som hävdar att Draco Malfoy och Danny Saucedo är så lika? Det är de.
2 kommentarer:
Alan Rickman är också med i Love Actually som är min favoritfilm nr 1 (i alla fall när jag är på det humöret). Där...pratar...han...dock...inte...så...stötvis... :)
Tack för att jag får ett öppet erkännande! Kram!
Skicka en kommentar