Jag plockade av de sista hallonen igår och de var stora och, ja, hallonröda. Rötan tar ut sin rätt och förruttnelsen påbörjas i samma stund bäret lyfts av skrotet. I ett av hallonen fanns inte bara en mask, utan en brun sörja som innehöll vad som verkade vara ett helt maskbo. Namn som Stagnelius och Zolá poppade upp i huvudet och jag kände mig superäcklad.
Jag hann tänka tanken så enkelt det är att köpa bär i frysdisken, frusna och superbesprutade till den grad att de kamikazeskadedjur som vågar sig nära dör innan de ens hunnit ångra sig. Bär som är stora som plommon och helt perfekta i form och utseende. Men sedan blir jag lite äcklad av det också. Vad är en liten mask i jämförelse med kemikalier?
Äppelträden dignar under tyngden av i runda slängar ett tusental äpplen. Det verkar bli någon sorts rekord i år. På det ena trädet är det - utan att överdriva - mer äpplen än blad. Det är äpplen överallt. Grenarna hänger ner mot marken och ser ut att kunna gå av när som helst. Hade jag inte glömt kameran hos mamma och pappa skulle jag ha visat ett foto. Och vad ska man göra av allt? Även om nära och kära får ta det de behöver blir det alltid en massa över.
Tittar man i receptböcker finns det alltför få recept som börjar på äppel...
3 kommentarer:
Vårt vackra äppelträd som blommade med tusen vita blommor, lämnade efter sig en skörd bestående av två (!) äpplen...
Du - kom till mig så kan du få kilovis.
Vissa har det - andra inte. Här bevisat med en inte fullt så smickrande tydlighet.
Skicka en kommentar