Ännu en trevlig dag. Allt flyter som en vårbäck. Vi pratar engelska, stakar oss på vissa ord, fyller i åt varandra och ibland kommer vi inte alls på vilket ord vi söker. Då frågar vi franska kollegan som talar svenska som vilken infödd som helst (!). Då säger hon ordet på franska till andra franska kollegan som undervisar i engelska, så kan han säga det på engelska. Puh.
Den trevliga dagen slutade riktigt, riktigt nattsvart med två riktigt, riktigt tråkiga nyheter. Just nu har jag lite whiplash i själen. Jag är dock oändligt tacksam för att min familj mår bra, att alla är friska och att vi har möjlighet att leva nära varandra.
2 kommentarer:
inte handlar det väl om den andra M i din familj?!
Nej inte alls. Allt och alla i min omedelbara närhet är fredad, tack och lov. Däremot värker hjärtat för andra som har det jättejobbigt, med sjukdomar av både medicinsk och självförvållad art. Då förstår man att det slitiga med att få ihop tider och praktiska göromål med sin äkta hälft inte är att jämföra med hur andra kan ha det. Man har väl däremot sig själv som mall och det ena behöver inte förringa det andra, men jag blev bara påmind om hur mycket jag har att vara tacksam över.
Skicka en kommentar