Inte lika mycket sport när de erkänner direkt.

Jag konfronterade ett par (läs: fyra) fuskisar i dag på jobbet. Jag är inte arg, de får naturligtvis fuska hur mycket de vill och orkar, men de får inget betyg för besväret. Så här låter det:

Elev #1:
(Jag) - Jag blev lite fundersam över din inlämning.
- Jaha?
- Ja, du har inte skrivit den här själv.
- Jo.
- Är det så? För jag vet att du inte har skrivit allt själv.
- Okej, jag kanske inte har skrivit allt själv. Vilket stycke har du hittat?
- Hur många stycken är inte dina egna?
- Eh... Bara ett.

Elev #2:
(Jag)- Har du översatt din inlämning från engelska?
- Eh... Nej. Eller okej. Ja.
- Det blir inte så bra, vet du.
- Okej.

Elev #3:
(Jag) - Har du översatt din inlämning från engelska?
- Nej! Jag har skrivit den själv.
- Okej, jag tror dig. Men du har inte läst boken på svenska.
- Men! Hur kan du veta det?
- Stämmer det?
- Ja, men hur visste du?

Elev #4:
(Jag)- Din inlämning är bra där du har skrivit med egna ord, men delarna du har lånat sticker ut.
- Vad då lånat?
- Ja, de delar du har klippt och klistrat från nätet.
- It har ja gjort hä! Jag har ju skickat genom Urkund!
- Jo. Det blev ingen träff, men du har gjort om dokumentet från en word-fil till en bildfil. Dessutom har du använt ett stycke som är identiskt med en annan elevs inlämning.
- Men! Han sa att han skulle ta en annan bok.

Ja, se där. Det är inte lika mycket sport när de erkänner direkt.