Kör inte bil med lovikavantar. I alla fall inte om de har långa snören som dinglar fint med en liten tofs. Det kan få konsekvensen att du snurrat fast händerna runt ratten och inte kan manövrera bilen på ett för ändamålet avsett säkert sätt. Jag säger inte att det har hänt mig i dag, men det kan bli så.
Det är lättare att be om förlåtelse än att be om tillåtelse, har någon sagt mig, och ändå bad jag chifen om lov att sitta hemma och rätta nu på eftermiddagen (det är snorkallt i mitt arbetsrum). Jag skrev en e-post och frågade och har nu fått svar att jag är förlåten. Det är härligt.
Jag skulle ha träffat en skön böna i dag, men eftersom makens jobb dyker upp lika oväntat som påskharen på julaftonsnatten är det bara att ringa och ändra planerna, sucka lite och planera in en ny dag.
Nu sitter jag här och har redan rättat bort massor. Det är nästan så att jag borde få betalt enligt ackord, för rackarns vad bra jag är. När man dessutom har sådana fantastiska arbeten att läsa är det bara luta sig tillbaka, njuta och plita dit ett MVG.
Och så lite kaffe på det...
1 kommentar:
Det finns en tid för allt får vi tänka, idag var det tid för jobb tydligen. Kram.
Skicka en kommentar