Pensionärskänning?

Nyligen hemkommen från affären har jag just hällt upp lördagsgodiset och jag kan konstatera att jag tagit steget mot en mognare smak. Borta är salta bumlingar som gjorde det omöjligt att föra ett förståeligt samtal och saknas gör gröna och gula supersuringar som fick översta hudlagret att flagna från tungan nästkommande dag. Nu trängs i stället rabarberstängerna med sockerbitar och vaniljfudge och både jag och min make förstår vad den andre säger.

Det ser däremot mörkt ut på jobbfronten. Inte så att jag inte har ett jobb, utan drygt en heltid. Min chef anser mig antingen vansinnigt kompetent eller så en sådan dörrmatta att det bara är att klampa på. Om han tror det senare kanske jag måste förvandlas från mysmamma till supersubban igen. Steget är i och för sig inte så långt och ibland en resa jag gärna gör... Jag vet bara inte om jag ska genomföra aktionen med stilla vrede eller syrlig sarkasm. Jag är rätt bra på båda.

Jag återkommer. Nu: Sverige - Spanien.