Sweet child of mine

Jag har börjat morgonen med att bli bollad mellan olika instanser på våra sjukhus. Remisser är skickade och de har lovat att jag ska få komma inom ett halvår (!).

Lite ledsen känner jag mig nog, men påminner mig om att många har det värre än vad jag har det. Då är det så skönt med en treåring som efter en lång tystnad tittar plirande på mig och säger: - Mjölk äter man och mat dricker man. Sedan kastar han huvudet bakåt och skrattar gott.

Då blev jag lite gladare igen och är så tacksam över mina barn, fastän det är anskaffandet av dessa som orsakat att remisser behövs i efterhand. Jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske borde vara buddhist med den om än inte pessimistiska men realistiska livssynen att allt är lidande och att man inte ska fästa sig vid det jordiska. Jag ska inte ge mig in på en jämförelse mellan judendom, kristendom och buddhism, men om man skulle klara av att plocka ihop sin livsåskådining med komponenter från allt möjligt som från ett smörgåsbord skulle nog religionsböckerna bli ett par kapitel tjockare.

Nu sitter treåringen i mitt knä och vill också skriva. Han vaknade lördag morgon och kunde precis allting. "Jag kan" uttalas ungefär 400 ggr per dygn.

äläääääääämfvvf7dccvcvtbubigvftfd cy6crrccrcv7tcvtvtft6gttgtctytcthvycvvvvvyhgy vv7v7vbvgb bhhhh yg0jqjjjjjjjj jjjjjjijjjmlud4y6rnt5nnu3urhfnj6yhy6eehehvjigjugjugujujgijujgbybbnggbbghyhybhfrdvddvvvvvrfvt

Tragetonmetoden eller? E har skrivit att han ska bjuda sina favoritkompisar på mat och att de ska komma hos oss idag. Begåvad unge.

Sweet child of mine är Guns n' Roses va'?