...in i minsta detalj. Kartong står på kartong med mappar, pärmar, lådor, kritor, papper, gem, alldeles för många hålslagare och gamla whiteboardpennor som inte fungerar. Nytt arbetsrum väntar medan mitt nuvarande ska mögelundersökas. Känns bra. Jag har sorterat ut tre och ett halvt ton skräp. Ett ton ligger kvar i karantän och kommer förmodligen att slängas under tillbakaflytten. Det är bra.
Att massakerhota en skola är... obra. Jag känner mig inte, och kände mig inte heller, hotad men det är obra att ropa varg.
När man har varit och spelat innebandy och vill se Mästarnas mästare på svt-play är det obra att man möts av bilden på den som åkt ut. Det förtar spänningen en aning.
Anna Karenina är inte obra, men jag tror att jag ska låna nyöversättningen. Den gamla från 1933 som jag har i läderband är skön att hålla i och bra, men en nyöversättning kan vara bättre. En fråga bara till läsare som faktiskt läst den: är både män och kvinnor så där gråtfärdiga genom hela boken eller skärper de sig allt eftersom?
1 kommentar:
Det är ryskt, det är alltså ganska mörkt och deprimerande, men det blir bättre....
Skicka en kommentar