Jag har läst Susanna Alakoskis Håpas du trifs bra i fengelset (utförligare i Bokgalleriet) och avslutade den samtidigt som jag såg en kärlekskomedi på datorn. Vilken chock. Det är som att stå med ena benet i elden och med det andra i en isvak.Boken handlar om Anni som vuxit upp i en missbruksfamilj, men som klarat sig över till andra sidan mot alla odds. "Det fanns aldrig pengar. Det fanns alltid alkohol." står det på baksidan och på det temat är det. Annis föräldrar har gått bort och nu finns bara brodern kvar; Sami, som det inte gick bra för.
Stilen är obeskrivlig och läsningen började med en överväldigande kraft. Sedan avtog det överväldiga och det blev bara väldigt. Och kraftigt. Kraftigt jobbigt och faktiskt tjatigt. (Förlåt, men jag orkade knappt med mitten av boken på grund av just detta.) Slutet är vackert och då kändes det mycket bättre igen. Nu är jag dock som en urvriden trasa och tror att jag ska ta läsledigt ända fram till påsklovet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar