- Mamma. Ska vi hålla varandra i handen och sjunga "Manboy"?
Frågan ställdes av femåringen när vi klivit ur bilen mitt inne i stan för att gå att köpa joggingdojor av spiderman- och blixtensort. Jag kände mig inte jättetaggad att sjunga den melodi som redan blivit en landsplåga, men samtidigt, what the håken. Man lever bara en gång och snart är grabben så stor att han kommer att skämmas när vi går bredvid varandra på stan. Vi trallade på. Klockan var tjugo i sex, så det var knappt någon ute på stan i alla fall.
I bilen på väg hem säger tvååringen:
- Mamma. Inte gömma å sunga.
- Vad ska vi sjunga då?
- Määnbåsj.
Manboy, manboy, you can call me manboy.
I don't care I'll show you how to looove...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar