Det har varit en skön helg med kroppsarbete i trädgårdar och lördagen avslutades med trettioårsfest. Trettioårsfesten i sin tur avslutades med ett brakfall av lilleman som slog sig ordentligt när han vickade med en stol och föll rakt på ett hemsnickrat plywoodgarage. Han grät länge, vilket är ovanligt, och tog sig mot huvudet och tjöt:
"Ölat! Ölat!"
Örat var alldeles rött och han fick sig en redig kyss på käken, i pannan och mot revbenen också. Det ilar av smärta i den egna kroppen när man ser det hända och det gjorde säkerligen ont för honom också. Att han inte lär sig, kan man ju tänka, men han fortsätter oförtrutet med sina våghalsiga expeditioner.
Idag är det lugnt. Söndag i sängen all over again, men det är skönt. Kroppsfrossan är tillbaka och allt i huvudet känns som om det vill komma ut. Skallbenet viker sig dock inte och orsakar en otrevlig känsla. Stackars migränianer som har så här och säkert värre än vad jag har det.
G'day.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar