Blabläblapla

Lilleman sitter och härmar sin far.
- Hördu!
- Höhu.
- Härmapa.
- Blabläblapla.
- Är du en härmapa?
- Jååå, säger han med ett stort smajl.

Så håller ettochetthalvtåringen fram en påsklämma.
- Ska jag öppna?
- Ja tipta.
- Nu är den öppne.
- Jaaa! Tipta!

Språket har annars exploderat och han kan ansiktets olika delar, alltså inte bara peka på dem, utan kan säga alla orden: haka, öga, kind (dind), öra, näsa...

Han är väldigt glad. Eller arg. Han är som ett relä: av eller på.