Ja, jag är fast i Star wars-spelet. Ett riktigt roligt sätt att umgås med femåringen, både för att hans engelska uttal tvingar mig att bita mig hårt i läppen för att inte tjuta av skratt och för att jag är så bra på själva spelet att femåringen ser på mig med beundran. Han orkar dessutom bara spela korta stunder innan han blir less, så det är ingen fara för fanatism.
Han Solo är omdöpt till Hans-Olov. Bara en sådan sak.
Obi Wan Kenobi har jag själv döpt om till You owe me one Kenobi.
När jag råkade skjuta Luke Skywalker (själv var jag Leia) utbrast jag ursäktande:
- Sorry Luke.
Femåringen översätter dessa ord till:
- Förlåt för att jag sköt dig Luke.
I förrgår lyckades vi förgöra den onde, ni vet han som är alldeles liten, rynkig och skrattar som om han rökt Blend menthol utan filter i 40 år. Sedan fortsatte äventyret ändå och nu har jag faktiskt tappat sugen. Att köra rymdfärja och hitta mojänger i tyngdlösheten när the ultimate bad guy inte längre existerar har inte samma nerv som sökandet och destroyandet som hägrade innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar