Jag är en curlingförälder. Inte bildligt talat, utan bokstavligt. Jag sitter uppe på kvällarna och ser curling trots att det innebär att jag får alldeles för få timmars sömn. Jag måste sluta, men jag kan inte. Det är sjukt spännande på ett långsamt sätt. Om man sitter och nöter tabeller kan man få fullständig information om längd och vikt på alla curlingspelare. I hockey kan jag förstå varför, men curling... not so much.
För övrigt är jag lätt att tillfredsställa. Jag är just nu bara så tacksam över att lilleman bajsar.
3 kommentarer:
Allvarligt alltså - Hur sliter man sig? Just nu gäller skicross. Hur viktigt är det i morgon när man måste kliva upp egentligen? Men just nu, just nu är det min favoritsport i världen. Bota mig!
/Medberoende kollega
Härligt med avföring!
Jag instämmer med er båda: avföring är fantastiskt och alltid välkommet samtidigt som curlingen känns viktig på kvällen men inte morgonen därpå. Det är ungefär som när Fredrik Åkare vaknar upp med Cecilia Lind och inser att hon nog inte var så hot ändå.
Skicka en kommentar