...är dagens reflektionstema.
Down under utspelade sig filmen Australia som jag försökte se härom dagen. Jag såg en stund och stängde av. Såg lite till och stängde av. Sedan har jag inte sett mer. Hugh är väl värd att vila ögonen på, men Nicole Kidman ser bara märklig ut. Hennes nya läppar hör till det näpna ansiktet ungefär lika mycket som en balettdansös skulle passa in i en vikingaby. Jag finner efter en stunds tittande att jag bara koncentrerar mig på hennes mun och således inte har den blekaste vad själva intrigen går ut på.
Down under är också var alla skämt hamnade när jag och kollegiet reste till residensstaden (är Luleå det förresten?) för middag och Big Comedy Show. "Under bältet" är en eufemism som inte ens kommer i närheten av att sammanfatta kvällens innehåll. Om jag gapskrattade? Oh ja, men då var det igenkänningskomik på hög nivå när den ene efter den andre greppade micken för att berätta några sanningar om en småbarnsförälders vardag.
Trevlig valborgsmäss hos vänner med högljudda barn på sockerrus. Allt är som det ska vara med andra ord.
2 kommentarer:
Jag hade också rätt svårt för Kidmans blöta, svullna läppar och stora ögon. Men Hughs fagra nuna fångade mig än mer. Men hur kunde en sån cool snygging som Drover falla för den löjliga rödlätta engelskan???
Sen föll jag dessutom som en fura för den underbara berättelsen som ju innehöll det mesta.
Trevlig långhelg på dig!
Jamen, man får sätta sig över att hon inte ser ut som folk. Berättelsen är ju, precis som Anna skriver, underbar och innehåller det mesta. Även om det utspelar sig Down under. ;-)
Skicka en kommentar